Vad hon pysslade med i januari

Jag fick för mig att det kunde vara kul att göra något slags check-in, lite delavstämning eller så, varje månad. Jag har sett andra göra det förr och det verkade fränt, så. Tja. Äsch. Jag vet inte hur det kommer funka, men just nu har jag lust till det, så vi testar.


Jag har läst böcker i januari. Fem titlar, så årsmålet på en-bok-i-veckan ligger ju fint till.

The Doomsday book av Connie Willis

Tidsresande historiker från Oxford (i framtiden!) åker till Medeltiden och allt går åt skogen. Ugh, till slut kom jag igenom den. Jag vet inte, den är ju bra, men så evigt lång. Långsam uppbyggnad, massor av dinglande ledtrådar som inte intresserade så mycket att de gav läsfart, och när ploten väl kulminerade hade jag både redan räknat ut vad som skulle hända och hunnit bli ointresserad. Välskriven såklart, men jag vet inte, jag är inte lika förälskad i Willis som så många andra är.

The Night Circus av Erin Morgenstern

En märklig cirkus som dyker upp utan förvarning, den är bara öppen på natten, och bakom kulisserna pågår en mystisk kamp mellan två magiker. Jag tvingade min bokklubb att läsa den här, bara för att jag så gärna ville att fler skulle få uppleva den magiska, drömska känslan. Jag tyckte jättemycket om den i omläsning, men mina medklubbare var inte fullt lika förtjusta. Nåja. Alla borde läsa den här, och Erin Morgenstern borde skriva fler böcker.

This Time Around av Tawna Fenske

Typisk modern romance, typisk lite småkulig/pinsam humor, typiskt Fenske. Jag vet inte varför jag envisas med att läsa precis alla hennes böcker, så fantastiskt bra är de inte. Här hanterade hon det faktum att den manliga hjälten har en typ elva-årig dotter riktigt snyggt, men i övrigt gäsp.

The Sudden Appearance of Hope av Claire North

Huvudpersonen glöms bort av alla, först sin familj och sina vänner och efter det alla andra så snart de inte har henne framför näsan. Kan inte få ett jobb, kan inte leva ett normalt liv, kan inte ha några nära vänner. Vad gör man då? Idén är störtcool och jag tycker att North hanterar den väl. Men det är första halvan av boken. Andra halvan tappar den fart, viker in på ett lite annat spår, och slutet är långt och ointressant och fizzlar bara ut i nästan ingenting. Trist, för den hade stor potential.

Introvert: den tysta revolutionen av Linus Jonkman

Vad särskiljer introverta från extroverta, hur fungerar de och varför är det rätt smutt att vara introvert. Jag hade rätt höga förväntningar, och de infriades förutsägbart nog inte. Det är inget fel på boken, det var bara inte den bok jag hade trott. Den gör precis det den säger att den ska på omslaget, och har man ingen koll alls på introverta drag så kommer man lära sig massor och kanske få en hel del aha-upplevelser. Det gjorde dock inte jag.


Träningen har gått sådär. Jag har tagit mig till gymmet och löpbandet vid sex tillfällen under januari, och det är ju faktiskt sex gånger och inte noll. Men ja. Det är så evinnerligen tråkigt att springa på löpband att det inte blivit mer än 2,5 - 3 kilometer per tillfälle. Jag hade absolut orkat längre, så det är inte det, men trååååkigt! Jag siktar nog på att bara inte vara helt otränad när jag kan flytta springeriet utomhus igen framme i vår. Att springa ute i slask och på is i mörkret, och trigga min ansträngningsastma av kylan, det är inte min kopp te.


Stickningen går fint. Jag har gjort klart en sjal av de utlovade elva och är halvvägs igenom sjal nummer två. Okej, den första är inte blockad än men jag tycker att den kan få räknas. Och okej, igår stickade jag en hel rad komplicerad spetsstickning med pärlor och grejer, och först när den var nästan klar insåg jag att jag gjort fel i början så hela raden var fel. Bleh!

What's more så har jag gått igenom min garn-stash och sorterat ut vad jag kan använda och vad som bara inte är intressant just nu. En del har jag till och med slängt. Jag har en plan för nästkommande sjalar, så behöver inte panikköpa något när det är dags för nästa. Jag vet vad jag ska använda. Jag känner mig svårt duktig.


I övrigt har jag lyssnat på tjugosex podcastavsnitt av olika slag, till exempel har jag börjat från början av The Metamor City Podcast som har fått ligga till sig lite det senaste halvåret eller så. Jag har sett fyrtiosju avsnitt TV, bland annat The White Rabbit Project som väl får ses som ett slags Mythbusters spinoff som bara blev tio avsnitt, och första säsongen Dirk Gently's Holistic Detective Agency som var väldigt mycket bättre än vad jag hade fått för mig att den skulle vara. Låga förväntningar ftw.

En social kanal i min smak

Det känns som att Goodreads-användandet bland mina vänner exploderat på sistone. Det är lite ovant, men kul.

I flera år följde jag en handfull personer som postade nån gång ibland, det var hyfsat dött i min GR-feed. Jag trodde liksom att det måste vara så. Jag menar, hur ofta börjar en vanlig normal person att läsa en ny bok? Det blir inte tusentals poster per år precis, Facebook this ain't. Och de flesta av mina vänner verkade ha en ganska avslappnad relation till sin egen GR och posta nån gång varannan månad som mest, inte som jag som maniskt uppdaterade med till och med rätt utgåva av en bok jag läste.

Men som sagt, på sistone har flera nya vänner börjat använda GR och flera av dem gör det lite annorlunda. Inte bara det att de postar lite nu och då, så att det alltid har hänt någonting nytt i feeden varje gång jag tittar till den, de postar även uppdateringar utöver det vanliga påbörjat/läst ut en bok. Och. Jag menar, jag visste ju att man kan göra så, men jag kände mig inte alls bekväm med att vara den enda som gjorde det så jag lät bli. Och nu får jag veta att folk läser mest hela tiden. Att de på en kväll har klämt hundratjugo sidor pappersbok, eller nått 67% i sin ebok. Och jag älskar det. Det är liv i mina läsande vänner, hurra!

Det låter kanske urtråkigt, hur många gånger kan man egentligen se att nån läst ytterligare tio sidor Dostojevski innan man bara inte bryr sig längre? Men let me tell you, jag bryr mig mer om det än om random middagsbild på insta eller en random fb-post.

Jag är själv fortfarande förhållandevis sparsam med uppdateringar, men ibland så. Då och då kan det vara kul att påminna sin feed om att man fortfarande håller på och tröskar sig igenom den där fantasy-tegelstenen. Och ärligt talat, inget ont om när någon kommer in och lägger till det senaste halvårets lästa böcker. Jag gillar båda sorterna av GR-användare.

Finns du på Goodreads? Lägg till mig vetja.

Mål och grejer

Mjo, det känns bättre att ha gått omkring och sugit litegrann på nyårslöfteskaramellen en vecka. Att bara dras med i den allmänna nyårsyran och lova saker till höger och vänster, det är så lätt hänt.

Men jag har faktiskt ett par saker som det kunde vara kul att notera nu, och sen se hur det gick om ett år.

Jag är en sucker för utmaningar. Det är ändå lite konstigt, för jag ser mig verkligen inte som en tävlingsmänniska men får nog erkänna att jag taggas av utmaningar och lite tävling. Om jag bara får göra det på egna villkor ska nog tilläggas, annars vill jag inte alls vara med. Dessutom kan det vara kul att mäta och notera. Vem det nu var som sa det, att mäta är att veta.

Bokläsningen.

Jag har ju kört Goodreads Reading Challenge under ett flertal år nu, och 2017 blev det bästa året hittills. Jag brukar hålla mig till ett mål på 52 böcker, och förra året blev det hela 57 titlar. Det var ett bra läs-år helt enkelt. Även om det är frestande att öka på i ljuset av det så håller jag mig till mina en-bok-i-veckan. Blir det mer är det trevligt, men det får inte kännas omöjligt. Lagoma mål är bäst.

Träningen.

Det var ett par år sedan jag började springa. Eller kanske jogga är ett bättre ord men fuckit, springa säger vi. Och jag har liksom hållit på, kommit av mig och börjat igen. Det har inte hänt  så mycket, utöver att jag känner mig bekväm med att ge mig ut, att jag oftast kan hålla mig löpande i en halvmil därikring oavsett dagsform. Jag har sprungit flera tävlingar på 5km, det har varit kul. Det skulle vara ännu roligare att kunna springa tävlingar på 10km, jag börjar känna mig lite begränsad. Så, det får bli ett mål: jobba mig upp till att springa milen. Jag har inte än bestämt om jag vill springa en tävling också, och så fall vilken, det kan vi se. Tjejmilen? Midnattsloppet? Sthlm10? Har någon något förslag på en rolig spring-tävling jag borde anmäla mig till?

Stickningen.

Är det fånigt att ha ett handarbetesmål? Varsågod och tyck. I höstas hittade jag en ny favvo-designer på Ravelry, och när hon uppmanar till att sticka ett visst antal av hennes mönster under ett år så... Tja, se ovan, jag är en sucker för utmaningar. Sammanlagt elva av hennes sjal-mönster är målet för året. Elva sjalar. Inte som att jag behöver dem, jag har redan hur många som helst. Borde kanske bli bättre på att ge bort, hmm... Hursomhelst, det kan säkert bli annat stickat också men åtminstone de där sjalarna. Sticka sjalar är kul.

Och sen. Ja sen får det räcka. Lite småsaker flyter runt i skallen, som att jag vill äta keto större delen av året, som att jag vill börja promenera till jobbet när jag byter kontor och flyttar närmare här i vår, som att jag vill hänga mindre på Facebook, som att jag vill göra saker medvetet och fokuserat, som att jag vill jobba på att sova bättre och inte göra en massa saker för att andra människor tycker att jag borde. Den där sista är en luring, om man inte håller ögonen på den kan den krypa in under skinnet.

Årsmeme 2017

Jag har verkligen inte varit speciellt aktiv här det senaste året, men det är dags att summera lite och även om jag inte skrivit om det här så har jag Gjort Saker Och Så.

1. Vad gjorde du under 2017 som du aldrig gjort förr?
Det här året blev på något sätt året då jag tog mod till mig och började prata om böcker jag läst lite mer organiserat med folk. Jag har under året träffat tre olika bokcirklar, och det tror jag är första gången. Nån gruppering har jag bara träffat en gång, de andra ett gäng fler och det kommer bli fler nästa år.

2. Höll du dina nyårslöften, och kommer du lova något inför nästa år?
Jag lovade att försöka ta hand om mig själv bättre och det... nja, det gick väl inte jättebra. Jag har varit så utmattad de senaste månaderna att jag undrat om det är den berömda väggen som närmar sig. Inte bra, inte bra. Inför nästa år har jag faktiskt ett konkret mål: Jag skulle vilja springa en mil.

3. Var det någon nära dig som födde barn?
Nej.

4. Var det någon nära dig som dog?
Nej, tack och lov.

5. Vilka länder besökte du?
Vi åkte till Grekland på solsemester, och till Finland för Worldcon 75.

6. Vad skulle du vilja ha 2018 som du saknade under 2017?
Bättre förmåga att se när det är nog. Jag har ingen lust att faktiskt bränna ut mig.

7. Vilket datum kommer du minnas speciellt från 2017 och varför?
Inget speciellt. Det hände en del roligheter, men inte så att jag kommer minnas datumet.

8. Vilken är din största bedrift från 2017?
Jag får säga musikalen, precis som 2016. Mycket angst och mycket jobb, men vi rodde det i land.

9. Vilket är ditt största misslyckande?
Får säga musikalen där också, faktiskt. Det kostade så mycket men gav i slutänden så lite.

10. Blev du sjuk eller skadad?
Nej, inte mer än nån fökylning.

11. Vad var den bästa sak du köpte?
Jag återgick till att använda FitBit istället för min gamla kära Pebble och köpte mig en ny Alta HR för att peppa mig själv.

12. Vems beteende förtjänar att hyllas?
Som vanligt, min älskade fästmans. Alltid.

13. Vems beteende gjorde dig upprörd och ledsen?
Några kollegor har gjort mig lite less, om än inte ledsen.

14. Vart gick de mesta av dina pengar?
Mat och hyra, resor och garn.

15. Vad gjorde dig riktigt exalterad?
Resan till Helsinki och Worldcon 75, och förestående kontorsflytten nästa år.

16. Vilken sång kommer alltid att påminna dig om 2017?
Kanske Man, I feel like a woman som jag slet med i musikalen. Så mycket glädje, samtidigt så mycket översminkad osäkerhet.

17. Jämfört med den här tiden förra året, är du:
a) Gladare eller ledsnare? Ledsnare. Så väldigt, väldigt väldigt trött.
b) Smalare eller tjockare? Kanske lite tjockare? Bryr mig mindre och mindre för varje år vilket känns som en seger.
c) Rikare eller fattigare? Rikare.

18. Vad önskar du att du gjort mer av?
Sagt nej. Hushållat med min tid och energi. Stickat.

19. Vad önskar du att du gjort mindre av?
Brytt mig om vad folk ska tänka och tycka, en gammal goding.

20. Hur firade du julen?
Hemma, en kort tur till en släktings äldreboende för jullunch.

21. Hur kommer du fira nyår?
Också hemma, i lugn och ro.

22. Blev du kär under 2017?
Nej.

23. Hur många one-night-stands?
Inga.

24. Vilket var ditt favorit-TV-program?
Travelers var en trevlig upptäckt.

25. Hatar du någon nu som du inte hatade för ett år sedan?
Nej gu' nej. Orka.

26. Vilken är den bästa bok du läst?
Jag tyckte jättemycket om The Hum and the Shiver av Alex Bledsoe.

27. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Inte någon speciell artist eller låt, men jag har upptäckt vilken skillnad musik kan göra för orken på löpbandet. Kan hänga ihop med hur OTROLIGT tråkigt det är att springa på löpband.

28. Vad önskade dig och fick du?
Jag deklarerade tidigt att jag ville ha böcker i julklapp, och jag fick Hounded av Kevin Hearne. Gillarn!

29. Vilken var din favorit-film under året?
Färskast i minnet är Star Wars: The Last Jedi som vi var och såg traditionsenligt på juldagen. Jag tittade bara på klockan en gång, så den får ett gott betyg.

30. Vad gjorde du på din födelsedag och hur gammal blev du?
Jag blev trettionio. Jag jobbade och sen åt jag god mat med goda vänner.

31. Vad skulle ha gjort ditt år mycket mer tillfredsställande?
Fler skedar.

32. Hur skulle du beskriva din personliga klädstil under året?
Har jobbat lite på att få till en schysst kontors-stil, rätt avslappnat men ändå fint liksom.

33. Vad fick dig att förbli vid dina sinnens fulla bruk?
Ensamtid och förlåtande vänner.

34. Vilken kändis gillade du mest?
Har hållit mig undan kändisskvaller så har inte tänkt så mycket på kändisar i år.

35. Vilken politisk fråga har engagerat dig mest?
Nätneutralitet. Hur svårt kan vara, liksom?

36. Vem saknade du?
Mamma.

37. Vilken var den bästa nya människa du träffade?
Jag gillar mina nya bokcirkel-bekanta. Nämner inga namn.

38. Berätta om någon värdefull insikt som du fått under 2017.
Jag vet mer än jag tror och kan mer än jag kommer ihåg. Jag fyller fyrtio nästa år, vilket i sig är lite bisarrt. Att kunna säga "jag kommer ihåg det där som jag gjorde för trettio år sedan". Men samtidigt, jag är ju bara jag och jag har gjort en hiskelig massa saker i mitt liv hittills. Jag har lärt mig saker, och jag har lärt mig saker som jag sedan glömt bort. Och jag har under det senaste året kommit ihåg en del saker som jag tidigare glömt bort, det är lite coolt. Insikten kanske kan sammanfattas i att jag *gillar* att bli äldre.

Fröken Hemlig Agent

Dags att begå premiär!

Ja jag har ju knappt andats ett ord om årets musikaluppsättning här på bloggen. Mest för att jag inte hängt här så mycket på sistone. Annat var det förra året då musikalen gick av stapeln mitt i Blogg100. Men ja, jag är med och sätter upp en musikal i år också! Och idag är det premiär.

Vi spelar Miss Secret Agent, mer känd som film (Miss Congeniality) från nittiotalet, och detta är första gången som den görs som musikal. Vi spelar i dagarna tre på Maxim i Stockholm, en brokig skara nuvarande och före detta elever från Bosöns idrottsfolkhögskola plus lite annat löst folk, undertecknad inräknad. Idag är det skolföreställning, imorgon och på lördag kväll spelar vi för allmänheten.

Det är så mycket jobb med en sån här baluns, men det är förstås otroligt roligt samtidigt. Nu kommer belöningen efter många sena kvällar och sömnlösa nätter under vintern och våren. Jag har ont i exakt hela kroppen, och värre kommer det bli, men baske mig om det kommer märkas när jag står på scen.

Kommer du och tittar? Joo, säkert är du sugen? Om du är i Stockholm är du väldans välkommen. Vi spelar kl 19 imorgon fredag och kl 18 på lördag, som sagt på Maximteatern vid Karlaplan. Biljetterna kostar 160 pengar, 100 för pensionärer, barn och studerande. Det kommer bli en urkul show!

Sju myter om polyamori

Jag följer Poly.Land sedan en tid tillbaka, en riktigt trevlig blogg om polyamori. Rekommenderas! Imorse trillade en särskilt trevlig rubrik in i rss:en, 7 Common Myths About Being Polyamorous.

Jag vet inte hur vanliga de här myterna egentligen är. I min värld tycker jag att det pratas rätt mycket om just de här sakerna så fort poly kommer på tal, men det är väl inte alla som pratar om sånt till vardags kanske? Hur som helst, jag tänker att vi kan ta hål på de här myterna lite till, så jag norpar skamlöst listan.

1. När du är polyamorös letar du alltid efter nya partners.

Alltså, gu' nej. Orka. Och ha tid! För mig åtminstone handlar det om att vara öppen för att känslor kan utvecklas. Att låta varje relation vara som den är, att inte försöka tvinga in varje människa jag möter i ett förutbestämt fack. Och även om man teoretiskt kan ha känslor för jättemånga samtidigt så har åtminstone inte jag tid för fler än en handfull. :P

2. Alla som är poly är också bisexuella.

Visst, jag är det, och det är knappast ovanligt. Men det finns självklart gott om straighta och gay polysar också. 

3. Du kan bara kalla dig poly om du faktiskt har flera förhållanden på en gång.

Um. Precis som man bara kan vara gay om man är ihop med någon av samma kön? Och straight om man är ihop med någon av motsatt kön? Och när man blir singel sååå...? Blir man asexuell då, eller hur funkar det?

4. Om du bara har tillfälliga hookups är du inte polyamorös.

Jag personligen bygger gärna långa relationer, är rätt ointresserad av one night stands. Men se punkt ett, jag ser inget fel med att ha ett om tillfälle och intresse skulle uppstå. En flört kan vara lika mycket poly som ett tjugofemårigt förhållande med hus och barn och Volvo.

5. Polyamori är bara något som män lurar kvinnor till för att få ha mer sex.

Ehm. Bwahahaha! (Borde kanske inte skratta åt det, men detta är så verklighetsfrånvänt att jag bara inte vet hur annars jag ska reagera...)

6. Alla som är poly är kinky också.

Man kan vara det, men måste absolut inte. Poly och kink går väl ihop. Men man kan absolut vara hur vanilj som helst, och ändå få kalla sig polyamorös. Lovar.

7. Om du är polyamorös blir du inte svartsjuk.

Igen, bwahaha! Eh, nej. Bara nej. Vill nog påstå att de allra allra flesta känner svartsjuka då och då. Frågan är hur man hanterar det. Att skylla sin svartsjuka på någon annans beteende är i min ringa mening inte vidare produktivt. Fundera istället på vad den osäkerheten kommer ifrån och vad du kan göra för att känna dig trygg.

Stockholm Tunnel Run Citybanan

Jag känner mig alltid lite fejk när jag säger att jag springer eller löptränar. När man springer ska det ju gå fort, och jag springr inte fort. Jag springer lagomt för att det ska kännas kul och skönt. Ibland är det mer långsamt än annars, det beror på.

Men just idag tänker jag inte skämmas för det. Jag har precis kommer hem igen efter att ha sprungit Stockholm Tunnel Run Citybanan. I skrivande stund pågår tävlingen fortfarande, de flesta har inte startat än.

Goin' down.

7,6 km löpning i servicetunneln jämte den nya pendeltågstunneln (vi kunde ju inte gärna springa på själva spåren), från Karolinska i Solna till Fatbursparken på Söder. Once in a lifetime opportunity, ingen kommer släppa ner allmänheten där igen efter att trafiken släpps på i juni, såklart. Ett löparminne för livet har det sagts, och jag tog verkligen fasta på det.

Trettiotretusen deltagare. När jag kom insnubblande på startområdet en bra stund innan första startskottet skulle gå var där tjockt av blå västar och gula pannband. Alla taggade, solen skinande från klarblå himmel, vår i luften. Jag smög på mig min egen väst och pannband. Kände mig inte nervös. Jag visste att distansen inte är ett problem längre, jag skulle ta det lugnt och inte stressa, inte bry mig om att få en bra tid utan bara njuta av att få se en miljö som jag aldrig kommer få chansen till igen. Ju närmare starttiden närmade sig, desto gladare och peppad kände jag mig. När det var dags för gemensam uppvärmning i startfållan och Susanne Lanefeld visade sig på storbildskärmen skrattade jag högt. Hur tufft att de fått henne att ställa upp? Shit liksom, hur gammal är hon och ser fortfarande fab ut i gymnastikdräkt.

Okej, de första två kilometrarna innan vi kom ner i tunneln var rätt tråkiga, och det blåste lite kallt. Men sen. Sen!

Jag är uppenbarligen mycket mer av en känslomänniska när jag springer än annars. De hade gjort det så fint, med strålkastare och stämningsfyllt ljus nere i tunneln. Jag rös, av endorfiner eller något annat vet jag inte. En liten bit in kunde jag höra musik, och när det visade sig att det faktiskt var en riktig kör som stod där och sjöng Like A Prayer vid sidan om vägen höll jag på riktigt på att börja gråta, så vackert var det. Tunneln lämpade sig väl för körsång. Ett par kilometer senare sprang jag förbi en kvinna som satt och spelade orgel, och blev så glad när jag såg att det faktiskt var en riktig människa och en riktig orgel att jag började skratta högt. När jag springer har jag helt klart nära till alla känslor.

Det hade så lätt kunnat bli lite tråkigt att springa in en tunnel, men jag tyckte att det hände något lagom ofta utmed banan. Man vill ju inte bli bombarderad av intryck och musik och hejarop hela vägen heller, men då och då var det någon sponsor som hade smyckat tunneln med coola ljus och storbildsskärmar och annat. Och att då och då få veta att nu passerar vi under Odenplan, nu passerar vi under den och den kyrkan, nu är vi vid Centralstationen, Söder Mälarstrand och så vidare. Bra grej när man faktiskt inte kan se var man är.

Den sista biten var faktiskt inte speciellt rolig dock. Brant stigning upp mot målet på Söder, hörde jag rätt att det var 13-14% stigning någonstans? Det var tungt, väldigt tungt, när man redan har en halvmil bakom sig. Jag gick uppför, och skämdes inte för det.

Till slut gjorde jag en helt okej tid, med tanke på att jag stannat och fotat och gått en del. Och vilken upplevelse, jag minns hellre de coola sakerna jag såg därnere än hur jag försökte ta mig igenom loppet så fort som möjligt. Inget ont om de som resonerar så, men det är inte för mig. Försöka springa snabbt kan jag göra en annan gång.

Stort tack till alla som arrangerade och hjälpte till på olika vis. Jag tycker att det märks att det är vana människor bakom kulisserna. De har anordnat löpartävlingar förr, Lidingöfolket, så att säga. Inga problem någonstans vad jag kunde märka, bara en kul upplevelse och ett minne för livet. Tack speciellt till de, mest ungdomar, som stod längs banan och hejade sig hesa. Gullungar. <3

Åka hem, köpa finkaffe på vägen, och sen välförtjänt slänga upp benen i soffan ett par timmar. Hashtag Life Is Good.

Ljuset i slutet av tunneln, bokstavligt talat.

Årsmeme 2016

Jamen har det varit ett skitår eller vad? Mjä, för mig personligen var 2015 värre än 2016. Dags att summera lite. (Förra året hittas här.)

1. Vad gjorde du under 2016 som du aldrig gjort förr?
Yaknow, det kändes först inte som att det här året innehållit så många nya saker, men en del blev det ju faktiskt. Jag begick musikalscendebut. Genomförde nästan hela Blogg100. Var på min första relaxacon. Tog för första gången lite mer aktiv del på en SF-kongress, satt i en panel på Swecon samt hjälpte till med NoFF-auktionen på densamma. Tillbringade midsommar i Dalarna (kan knappast säga att jag firade, men jag var där). Besökte Barcelona för första men inte sista gången.

2. Höll du dina nyårslöften, och kommer du lova något inför nästa år?
Jag ville läsa femtiotvå böcker men det blev bara femtio. Ville springa bättre, men det har ärligt gått sådär (Året började med lunginflammation, det gjorde inte saken bättre). Inför nästa år vill jag mest bara ta hand om mig själv bättre.

3. Var det någon nära dig som födde barn?
Min syster fick världens sötaste dotter i våras.

4. Var det någon nära dig som dog?
Nej. Det var nära, jävla helvete, men ingen dog faktiskt.

5. Vilka länder besökte du?
Grekland och Åland och Spanien. Minsann, det blev en del rest i år.

6. Vad skulle du vilja ha 2017 som du saknade under 2016?
Bättre sinnesro. Antagligen not gonna happen. men man kan ju önska.

7. Vilket datum kommer du minnas speciellt från 2016 och varför?
Inget speciellt. 2015 dog mamma, där har jag ett datum jag aldrig kommer glömma, men ingenting liknande i år.

8. Vilken är din största bedrift från 2016?
Musikalen. Rodde min del i den i land trots en massa angst.

9. Vilket är ditt största misslyckande?
Att jag inte varit bättre på att vara vuxen.

10. Blev du sjuk eller skadad?
Lunginflammation i början av året, i övrigt har det blivit lite fler migränattacker än normalt men inget allvarligare.

11. Vad var den bästa sak du köpte?
Ingen aning, kanske resan till Barcelona? Fast okej, det är ingen sak. Äh, vet inte.

12. Vems beteende förtjänar att hyllas?
Som vanligt, min älskade fästmans. Den här är kvar från år till år. Jag är också rätt impad av min pappa, faktiskt.

13. Vems beteende gjorde dig upprörd och ledsen?
Politiker? Ingen nämnd ingen glömd, liksom? En kollega har betett sig rätt pissigt också.

14. Vart gick de mesta av dina pengar?
Mat och hyra och resor. Som vanligt.

15. Vad gjorde dig riktigt exalterad?
Planer som kommer att sjösättas under året som kommer.

16. Vilken sång kommer alltid att påminna dig om 2016?
Welcome To Burlesque.

17. Jämfört med den här tiden förra året, är du:
a) Gladare eller ledsnare? Gladare. Lite mer distans till mammas död
b) Smalare eller tjockare? Ungefär samma.
c) Rikare eller fattigare? Aningen rikare, men inte med mycket.

18. Vad önskar du att du gjort mer av?
Varit mig själv.

19. Vad önskar du att du gjort mindre av?
Oroat mig. Jag har blivit alldeles för jävla bra på det.

20. Hur firade du julen?
Hemma i lugn och ro.

21. Hur kommer du fira nyår?
Också hemma, i lugn och ro.

22. Blev du kär under 2016?
Nej. Eller kanske? Nej.

23. Hur många one-night-stands?
Inga.

24. Vilket var ditt favorit-TV-program?
Stranger Things kanske. Eller Bones som jag äntligen börjat titta på.

25. Hatar du någon nu som du inte hatade för ett år sedan?
Nej. Hata tar så mycket energi i onödan.

26. Vilken är den bästa bok du läst?
The Long Way to a Small, Angry Planet. Fantastisk titel, fantastisk bok.

27. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Um. Jag har nog inte upptäckt något musikaliskt i år?

28. Vad önskade dig och fick du?
Det var en smula tunt med julklappar i år, så blir det när man inte orkar träffa folk.

29. Vilken var din favorit-film under året?
Ghostbusters? Rogue One? Gorram, det har kommit så mycket film i år som jag inte sett än.

30. Vad gjorde du på din födelsedag och hur gammal blev du?
Jag blev trettioåtta. Gick ut och åt god mat med ett par goda vänner i all enkelhet.

31. Vad skulle ha gjort ditt år mycket mer tillfredsställande?
Fler skedar.

32. Hur skulle du beskriva din personliga klädstil under året?
Aningen mer kroppsnära, men mest bara bekvämt.

33. Vad fick dig att förbli vid dina sinnens fulla bruk?
Förlåtande vänner.

34. Vilken kändis gillade du mest?
Tom Hiddleston? Kate McKinnon?

35. Vilken politisk fråga har engagerat dig mest?
Ingen specifikt, jag håller mig undan nyheter så gott det går även fortsättningsvis.

36. Vem saknade du?
Mamma.

37. Vilken var den bästa nya människa du träffade?
Har jag ens träffat någon ny människa i år? En och annan gammal bekantskap har seglat upp, men nog inga helt nya.

38. Berätta om någon värdefull insikt som du fått under 2016.
Jag duger. Verkar som att jag behöver lära mig det igen och igen med jämna mellanrum.

Where was I? Oh that's right, Barcelona!

Inte för att det egentligen behövdes, men när planerna för detta års Eurocon började utkristalliseras så var det fler än jag som resonerade "var är du helst i november, Stockholm eller Barcelona?". Och nu när vädret så lägligt dundar loss med regn och snöblandat regn dag efter dag över Stockholm så... Kan ju inte säga att jag känner att jag valt fel precis.

Eurocon är den årliga europeiska sammankomsten för oss science fiction- och fantasygeeks. (Precis som Swecon är den svenska, Finncon den finska och Worldcon... ja ni fattar.) Lite som en stor släktträff, ett av få tillfällen under året att träffa vänner i fandom från andra delar av världen. Paneldebatter, workshops, författarträffar, och så barhäng, barhäng, barhäng. Somliga har spanat in att kongresshotellet har en spa-del med jacuzzi så det kan tänkas bli en del häng där också.

Jag ser så galet mycket fram emot det här. Inte bara för att det blir en chans att träffa en handfull författare som jag ser upp till, inte bara för att få träffa fandomvännerna, inte bara för att det innebär en långhelg på hotell i Spanien i en stad jag inte varit förr.

Det här blir min tredje Eurocon. Första var i Stockholm 2011, vilket blev min återkoppling till fandom efter att ha hållit mig undan under sisådär ett decennium. Sedan åkte jag till Dublin 2014, veckan efter världskongressen i London. Jag känner inte att jag nödvändigt måste åka varje år, men då och då när det hålls i en trevlig del av Europa känns lagomt. Förra året i St Petersburg lockade mig inte jättemycket till exempel, även om det säkert hade varit en spännande upplevelse.

Det enda jag just nu kan ångra är att vi bestämde oss för att utöka resan en smula och turista lite, vilket gör att jag missar ett reptillfälle med musikalgänget. Dangit. Hoppas att ingen där håller det emot mig i slutänden...

Har du varit i Barcelona? Vad får jag inte missa att göra eller se?

År två - the musikalening

För ett par dagar sen var första reptillfället för det här... ja man säger väl läsår, antar jag. Musikaldags. Nu börjar det, frampå vårkanten nån gång blir det en handfull föreställningar. Sprakande, glittrande, döcoola föreställningar.

Jag har sagt till mig själv den senaste månaden att "vi får väl se, jag ska gå dit iallafall". För så kul som det ändå var att vara med förra året så var det ju också väldigt jobbigt. Nu när vi har kickat igång igen, om än så sakteliga, så är jag väldigt mycket mer positivt inställd. Vilket jag ju borde ha begripit. Det är svårt att slita sig när man väl är där. :D

Jag är en sån som OM jag engagerar mig i en sånhär grej, så gör jag det fullt ut. Och det hoppas jag att TPTB känner från mig. Jag kommer aldrig kunna göra en uppsättning lite halvt. Är jag med så går jag all in, det finns inga mellanting. Näst mitt jobb så är musikalen viktigast.

Ett par saker är definitivt annorlunda för mig personligen, nu jämfört med för ett år sedan. Till att börja med så mår jag bättre. Mammas död ligger inte lika nära, och även om jag är superintrovert så är jag i ett bättre läge att hantera det nu. Jag är också mer hemtam, såklart eftersom jag känner så många som varit med förr. Jag är inte nyast, mest udda, den konstigaste. Jag är inte lika mycket i mitt eget huvud, kan släppa lite på kontrollen och vågar göra bort mig mer. Att våga är en STOR grej, let me tell you. Att inte behöva lägga timtal efter varje repetition på att må dåligt över saker jag gjorde som antagligen var dumma eller fel eller klantiga, gör det hela mer hanterbart. Och njutbart.

Så för nu ska jag bara åka med. Hoppas på att få något coolt att göra, behöver inte vara en stor roll förstås även om det vore skoj, men något som passar mig som jag kan göra till mitt eget. Och ha roligt. Regissör och koreograf ÄLSKAR att hålla hemligt vilken musikal vi kommer sätta upp den första tiden, så vi vet ännu inte vad det blir och kommer heller inte få veta på flera veckor än. Bara att det kommer bli åsm.