Höst är lika med NaNoWriMo

Okej, men nu är det höst ändå. Oktober. Kyligt om nosen på morgnarna, mörka kvällar, te och filt i soffan. Massor med nya TV-serier, eller åtminstone en drös gamla som drar igång igen. Preppa lite inför NaNo som börjar om en månad.

Jag har hastigt och lustigt fått ett uppsving i ljudbokslyssnandet. Lyssnar just nu på A Feast for Crows och har så gjort sedan i juli nån gång. A Feast for Crows är dels lååång, och dels har jag haft mer fokus på pappers- och eböcker på sistone så den har blivit liggande. Nån kvart här och tjugo minuter där, inte mer. Men så kungjorde Veronica i Sword and Laser månadsboken för oktober, vilket är Boneshaker av Cherie Priest. Som jag visserligen redan läst, så kanske vore det ett bra tillfälle att passa på att läsa annat den här månaden, meeeen... Jag känner att jag nog vill läsa om den, och det här är ett ypperligt tillfälle. Och jag har den som ljudbok. Och vill ju inte påbörja något "nytt" innan jag lyssnat klart.

Så nu hetsplöjer jag A Feast for Crows. Tretton timmar kvar. Puh. Börjar bli lovligt less på den trots allt briljanta Roy Dotrice som gör en hel lång rad av gamla rossliga gubbröster, harsklar och spottar och tuggar och har blöta hostningar för sig och... uähh. Rätt äckligt, men det ska inte förnekas att han är svårt duktig som inläsare. Längtar dock lite till Wil Wheaton och Kate Reading i Boneshaker.

Cherie Priest förresten, hon är en såndär författare som jag liksom önskar att jag kände personligen. Hon verkar ju urmysig, hennes blogg är en blandning av vardagsbetraktelser och uppdateringar om skrivandet på ett sätt som dessutom gör mig sugen på att skriva själv. Och det är ju som sagt dags att börja preppa för NaNoWriMo nu. Om man nu ska det, vilket jag kanske inte direkt brukar. Men jag är riktigt duktig på att lalla omkring i oktober och tänka på att det snart är november. Okej, kanske ingen fantastisk bedrift. Men ändå, alltid något.

Det verkar alltså som att jag kommer ge mig på NaNo i år. Förra året tog jag en välbehövd paus men nu känner jag hur det rycker i NaNo-nerverna igen. Jag är kanske lite för förtjust i tanken på att skriva, och aning mindre förtjust i själva skrivandet. Men om jag någon gång ska ta mig förbi den där detaljen med att faktiskt skriva klart nånting... Ja, det är ju bara att försöka och försöka igen. Jag vet att jag kan, jag måste bara göra det också, typ.

Vilket år som helst. Vilken höst som helst. Kanske eventuellt bara inte just den här.