Pre-NaNo blues?

Nu är det inte långt kvar. På fredag är det dags för november, det är dags för NaNoWriMo, och jag är inte ett dugg förberedd. Meep! 

Någonstans hade jag liksom inte tänkt på att jag var helt uppbokad de två sista helgerna i oktober. Jag hade räknat med tid som vid närmare kontakt med verkligheten inte fanns. Det har varit två supertrevliga helger för mig och jag ångrar dem verkligen inte, men. Tja. Jag har visserligen några lösa tankar om var min roman ska börja och hur jag vill ha det, men... Jag hade tänkt mig att där skulle finnas lite mer än en vag idé om urban fantasy och inspiration från en viss folksaga med mindre än en vecka kvar. Som det är nu har jag inte ens öppnat Scrivener sedan i somras någon gång. Hej å hå.

Men, det finns hjälp att få. Mur Lafferty, podcastdrottningen, kör en hel serie av små avsnitt med tips kring förberedelser, och det verkar som att hon tänker sig att sända ett litet avsnitt varje dag med början i fredags och genom hela november. Inga konstigheter än så länge, men det är bra att bli påmind om somligt och det kan få en att tänka lite mer kring vad som händer och vad som väntar. Och ett avsnitt på sex-sju minuter om dagen gör inget stort hål i schemat direkt, jag hoppas att hon kommer klara av att hålla det månaden ut.

Okej, lite förberedelser har jag visserligen gjort. Jag har köpt choklad, faktiskt. Lindt excellence, 85%.  Så det så. Kom inte och säg att jag inte fokuserar på det viktiga.

Som om det inte vore nog så ligger jag efter med läsningen. Om jag nu kan sägas göra det eftersom det faktiskt inte spelar så stor roll för någon om jag klarar min egen läsarutmaning på femtiotvå böcker på ett år eller inte, men nog hade det sett ljusare ut om jag inte redan nu låg ett par böcker efter. Detta att det verkar finnas utrymme för mig att antingen läsa eller skriva, men inte båda samtidigt, gör mig en aning bekymrad. Det får kluras på, om jag ska få det här att fungera som jag vill i slutänden. För nu löser jag det genom att fokusera på kortromaner istället för fullängdare, nog ska det hinnas med en och annan sådan under november, trots skriveri?

Jag känner mest stress, just nu. Inte så mycket förväntan, inte så mycket glädje inför projektet. Jag hoppas att det kommer släppa när vi väl kommer igång, men om inte... tja, det är väl inte värre än att jag får omvärdera och hitta ett sätt som funkar istället. Låter det konstigt att jag tänker skriva när jag knappt ens vill? Jag menar, jag vill ju. Det är bara... inte helt lätt. Äh.