Steampunkfestivalen

Tre kongresser på ett år. Det känns lagomt. Ungefär vad en orkar med, både mentalt och för plånboken. Jag ska berätta lite om de tre jag varit på i år, insofar att jag minns något alls för det var ju ett tag sedan nu.

Årets första blev den svenska huvudkongressen som i år hölls i Gävle på Sveriges Järnvägsmuseum: Steampunkfestivalen. Lite annorlunda upplägg, även om själva tjusningen med Swecon är att den hålls på olika platser med olika inriktning varje år så var det här lite extra annorlunda i att det var ett försök att sammanföra SF-fandom med steampunk-rörelsen.

Transient

Jag hade inte ens en aning om att det där med steampunk var så stort och organiserat i Sverige. Att det finns hela steampunk-event där folk klär upp sig och umgås, det var nytt för mig.

På det hela tyckte jag att den aspekten fungerade bra. Visst gick det att se precis vilka som kom från respektive falang, de urtjusiga klänningarna, höga hattarna, goggles, läder, spets och mässing, kontra... eh, jeans och t-shirt. Men de två höll sig inte på sin kant utan beblandade sig frisk med varandra. Kul!

Museet var kanske inte den lämpligaste lokalen för den här sortens event. Eller snarare lokaler. Ställer man ut lok och tågvagnar så blir det naturligt ett spårområde, utomhus. Och även om det var mitt i sommaren så... programpunkterna ute i tältet blev snabbt en kylig historia. Brr! Samtidigt så var det lite häftigt att vandra runt bland gamla lok som stod uppställda, den gamla banvaktarstugan, ett gammalt stationshus. Och när det steampunkmoddade loket Järnsaxa kom inångande på området... det var svårslaget. Wow, så maffigt!

Transient

Min själs älskade släpade med mig på mitt livs första författarfika. Se, är man pirat så är det kanske inte enbart för hans böcker som man finner hedersgästen Cory Doctorow intressant. Jag gick lite i fan girl spinn bara av att höra honom tala, och hade jag varit själv så hade jag inte vågat skriva upp mig på författarfikan. Men nu hade jag J med mig, och han är inte lika räddhågsen som jag. Sagt och gjort, vi bänkade oss i en gammal tågvagn (vad annars?) tillsammans med en handfull andra fans och pratade med Cory i en timme. Om ditten och datten, någon ställde en fråga och sedan höll han låda en stund. Jeflar vad den mannen kan snacka. Fort. Inte lika fort som jag, men ändock. Trevligt var det, och jag kände att min nörd-o-meter ökade ett par snäpp. Jag har fikat med Cory Doctorow. Sheesh.

Men det är ju det som är grejen med kongresser. Hedersgästerna är så tillgängliga. De är där för att umgås med en, det är till och med deras jobb. Det är inget konstigt alls att sitta i baren och snacka med folk som man annars aldrig skulle ens ha kunnat komma tillräckligt nära för att över huvud taget tilltala. Jag har svårt att vänja mig vid det och fortsätter känna mig väldigt mycket som kusinen från landet. Ah well.

Cory var trevlig och jag kände mig priviligerad som fick träffa honom. Nej, jag vågade inte fråga om jag fick fota honom.

Jag och J bodde på Elite Grand Hotel i centrala Gävle. Det var fint, rekommenderar det. Trevlig personal och en riktigt fin frukost.

Vi upptäckte alldeles för sent att det fanns fler alternativ än buss och apostlahästar för att ta sig ut till museet. Som, tja, ya know. Ångtåg.

Ångtåg! OMG. Hur coolt är inte det? Ångpendla till kongressen, liksom. Shit, wow. Vi fick bara åka det en gång, önskar att kongressen varit lite tydligare med den här möjligheten men man ville kanske inte ha samtliga deltagare där? Nåja.

Transient

Över lag så blev jag väldigt uppspelt över allt det tjusigt steampunkiga på kongressen. Dealers room tog jag mig runt med ett stort flin i hela ansiktet. Enda nackdelen var att allt var så fint att jag inte kunde bestämma mig för vad jag ville köpa, så det blev ingenting. Inte ens en hög hatt som jag verkligen ville ha. J började spåna på sin maskerad-outfit till SF-bokhandelns bal senare på sommaren men köpte bestämt heller ingenting. Det var dock mer på grund av stelbenta handlare, om jag minns rätt. Ptja, vill en inte göra affärer så får det ju vara deras ensak, men lite märkligt var det.

Jag minns inte längre så många av de programpunkter jag bevistade. Presentationen av Battlestar Galactica-lajvet, punkterna med Cory Doctorow, avtäckningen av Järnsaxa, någon panel om feminism... Jag och J tog det rätt lugnt, enligt teorin att man inte får en bättre kongress bara för att man springer runt och försöker göra allt. Det får man inte.

Pratade lite med några gamla kongressrävar om årets WorldCon och fick lite tips som lugnade mig inför den resan. Det är stor skillnad på en Sverige-kongress som drar några hundra deltagare och en världskongress där det kommer flera tusen. Så klart.

Såhär många månader senare kan jag ändå säga att jag rekommenderar ett besök på Järnvägsmuseet, steampunkutställning eller ej. Jag är ingen tågfantast men hade stor behållning av att vandra runt bland gamla lok och vagnar. Det var intressant!

Det här årets swecon var lite av en one off, en lite annorlunda tillställning som var coolt att ha varit med om men som jag kanske inte skulle välja att göra om nästa år igen. Och det ska jag ju inte heller, nästa års swecon är ConFuse i Linköping. Det kommer bli ett helt annat sorts djur det.

Härnäst blir det minnen från WorldCon i London, LonCon3. Stay tuned, eller låt bli.