Welcome to Night Vale i Stockholm

Teaterföreställningen på Stadsteatern var inte den enda kultur som vankades i helgen. Stockholm hade dessutom celebert besök från en viss, aningen speciell, amerikansk ökenstad. Eller, ya know, New York. Hur man nu väljer att se det.

Welcome to Night Vale.

Ack. DEnna podcast, alltså. Under två års tid har jag varannan vecka haft radiopersonen Cecils röst i öronen. Jag har blivit skrämd och upprymd och glad och lugnad av Cecil. Jag har skrattat högt på tunnelbanan. Jag har närapå känt mig som en del av Night Vale, hur corny det nu må låta. Jag är helt förtrollad av skådespelaren Cecil (som gör rösten till radioprataren Cecil) och hans sätt att använda enbart rösten för att förmedla så mycket. Makalös människa det där. Jag gillar verkligen, verkligen, verkligen Welcome to Night Vale. Jag har suckat lite bittert när det annonserats om turnéer i USA. Mutter mutter, varför bor jag på fel sida Atlanten för?

Så när Europaturnén äntligen släpptes var jag snabbt på att köpa biljetter. Riktigt snabb.

Squee!

Låt mig också bara säga att jag har stans bästa fästman. Han är nog inte fullt så fascinerad som jag, men han tog sig tid att lyssna in sig och följde sedan med mig på live-föreställningen på Rival i lördags. Han höll min hand när det behövdes. Bless him.

WELCOME TO NIGHT VALE is a twice-monthly podcast in the style of community updates for the small desert town of Night Vale, featuring local weather, news, announcements from the Sheriff's Secret Police, mysterious lights in the night sky, dark hooded figures with unknowable powers, and cultural events.

Turn on your radio and hide.

 

Jag vare sig vill eller kan säga särskilt mycket om innehållet. Allt jag kan säga kommer ändå inte förmedla exakt vad Welcome to Night Vale är för den oinitierade. En podcast i form av ett fejkat radioprogram om en stad som har en hel del gemensamt med HP Lovecrafts värld. Gott så. Gå och lyssna, om du inte redan gjort det. Det här är good shit och det behöver upplevas.

Egentligen borde det inte fungera särskilt bra att ta en podcast på turné. En jeppe som står och pratar i en dryg timme, hur kan det vara kul? Men Cecil är, som jag redan nämnt, helt makalös. En sitter som klistrad. Skulle bestämt kunna sitta och lyssna till honom läsa telefonkatalogen. Med sig har han en liten ensemble, så helt ensam är han inte på scen. Vädersegmentet, som en ju kunde tycka skulle innehålla något slags prat om regn eller sol eller så, består av något slags musik av något slags artist, och självklart har de då även med sig en musiker på turné. Om henne tyckte jag... mjäh. Alltså, det ska ju vara musik där, och ibland gillar jag det och ibland gillar jag det inte. Axelryckning, musik är inte viktigt för mig.

Skådespeleri och förmågan att berätta en historia väl är viktigt för mig. Och Cecil och författarna bakom kulisserna gör det alldeles makalöst bra.