På sparlåga

Jag minns inte ens hur länge sen det var jag hade en såndär vanlig, klassisk förkylning. Flera år sen. Väldigt länge sen. Förr i världen var jag ute för räkning i runda slängar en vecka på våren och en vecka på hösten, men det har blivit mycket bättre.

Nu är jag förkyld. Stapplade hem från jobbet i onsdags efter att ha fått en avhyvling i lunchrummet där jag satt och kände mig allt mer och mer hängig. Gå hem, Hanna! Okej, jag gick hem.

Jag är inte van, det är väl kontentan. Nässpray, slemlösande, halstabletter. Massor av vatten, massor av te, massor av honung. Det kom tillbaka allteftersom, de där verktygen som jag brukade ta till. Imorgon är planen att jag ska tillbaka till jobbet, jag är i princip frisk. I princip. Nästan.

Det roar mig. Vi brukar sitta och gnälla på folk som går till jobbet fast de är sjuka, som kommer tillbaka innan de är friska. Men när en själv är den som hostar och snörvlar på tunnelbanan, jamen det är ju en heeelt annan sak. Och det vidhåller jag.

Kanske skulle det inte skada att låta bli att döma folk man inte känner så hårt. Och kanske skulle det inte skada att ta hand om sig lite mer när väl förkylningen slår till.

Från det ena till det andra! Jag har fått besked om att min mobil är på väg tillbaka från att ha reparerats. Snart, snart får jag tillbaka min älskade mobil. Jag saknar den. Innerligt.

Jag har en del åsikter om hur lång tid det ska behöva ta, det är nu snart en månad sen den gick i backen. Jag hade såklart kunnat lösa det på egen tass mycket snabbare, men nu ville jag nödvändigt ha hjälp med att laga den av OnePlus själva. Men, en månad? (Särskilt som det verkar som att de inte faktiskt har lagat den utan skickar en ny mobil till mig. Case in point: jag skickade mobilen för lagning till HongKong, de skickar tillbaka den från London. Från vad jag tror är deras centrallager där. Mhm.) Men, de har varit bra att ha att göra med i övrigt. Om man tar i beaktning att de har snormycket att göra och det därför känns som att de drar benen efter sig så kan jag inte gnälla. Vänlig och tydlig kommunikation. Å andra sidan, vi får väl se vad jag tycker när jag väl håller min OnePlus One i min hand igen.

Utan min egna mobil och med en förkylning i kroppen så har jag lagt löpningen på hyllan för en stund. Det passade sig ganska bra, jag började bli lite less och stressad av att tänka på träningen. Man ska inte bli stressad av träning, det är jag rätt säker på.

Antagligen innebär det att jag kommer få "börja om" en smula när jag väl ger mig ut igen, men det får det vara värt. När annars om inte i december ska man låta kroppen vila och trycka i den en massa god mat och inte vara så hurtig? Jag tycker att det passar bra.