Nya upplevelser av det inte fullt så positiva slaget

Mjahaja, den här dagen blev ju inte riktigt som jag hade planerat. Kan man säga. Istället för jobb och ett besök på Friskis och Svettis på kvällen sitter jag nu hemma i soffan efter att ha ränt runt och träffat husläkare och suttit några timmar på akuten.

Jag vaknade tiiidigt av värk i magen, kallsvettig och dan. Hoppsan, tarmen, tänkte jag. Det var det inte. Blev inte av med vare sig kallsvett eller värk. Mådde illa. Drack en klunk vatten som kom upp igen efter ungefär trettio sekunder. Värken satt liksom en bit ner i buken. På höger sida. Eh, är det inte där nånstans blindtarmen sitter?

Crap.

Samtal till sjukvårdupplysningen. Vila lite för satan vad jobbigt det är att prata i telefon när man har ont. Samtal till husläkaren när de öppnade. Vila lite till. Besök till husläkaren som resolut skickade mig till akuten för att utesluta blindtarmsinflammation. Positivt i sammanhanget att det var samma läkare som jag sökte hjälp hos för jävelklådan för några år sedan och kom på kant med då. Nu gick det bättre, hon var nästan trevlig och sympatisk. Who knew? Kanske var det det faktum att jag hängde över hennes skrivbord och andades rätt ansträngt medan hon skrev remiss, istälet för att komma med nån konstig klåda som hon inte kunde begripa vad det kom av. Kan ha varit det.

Jag har aldrig varit på akuten förut alls, åtminstone inte vad jag kan minnas. Spännande också att jag har bott i här området i tre år, gått förbi det där sjukhuset ett otal gånger och fortfarande är osäker på exakt var akutmottagningen ligger nånstans.

Nu vet jag, och det var inte svårt att hitta.

Där var lugnt idag, tack och lov. Jag hade provianterat innan bara utifallatt, har ju hört skräckhistorier om hur det kan gå timtal innan man får hjälp. Jag blev stucken och klämd och lyssnad på. Sakta men säkert började smärtan avta, den kom och gick men undan för undan mådde jag bättre. Jag betedde mig inte som om det vore blindtarmen tydligen och när provsvaren kom visade de inte heller på det. Domen blev instället, tadaa: njursten.

Jag dricker generellt sett dåligt, så förvåningen är inte jättestor men det var verkligen ingenting som jag någonsin tänkt mig ligga i riskzonen för.

De gav mig nåt slags badass smärtstillande och sen skickade de hem mig med recept på mer badass smärtstillande. Om ett par veckor ska jag röntgas. Så nu sitter jag här och mår ganska bra trots allt, men känner mig ändå rätt vek och patetisk.

Dagens lärdom: Drick ordentligt med vatten, för fan.

Kul detalj var att de knäppte på mig en såndär mojäng på fingret, men den lekte inte så väl ihop med mitt mörkblåa nagellack. Sköterskan ville försöka ta bort det så att mojängen skulle fungera. Jag var villig att försöka men påpekade att det kan bli svårt eftersom det inte är vanligt lack utan Shellac. Vi gav upp det och hon hittade en mojäng för örsnibben istället. Hehe.

P.S. Om du har ett flattr-konto skulle jag bli jätteglad om du känner för att flattra det här inlägget. Jag är ju faktiskt sjuuuk och allt. ;)