Inte glad

Den här veckan dårå. Sicken skitvecka, kan vi bara glömma den och gå vidare?

Bah.

Jag fick ett nytt anfall i måndags. Njursten, ni minns. Eller ja, förstår ni, det började i måndags. Slutade inte då. Nej nej, åh nej. Jag gick hem från jobbet lite tidigare efter att ipredon (ipren+alvedon) inte riktigt gjorde det jag ville och jag hade inget starkare med mig. Började må illa. Fortsatte må illa. Slutade över huvud taget inte att må illa förrän... tja, i igår. Torsdags. Vi snackar här nivåer av illamående där allt som går att göra är att ligga ner, titta upp i taket och andas. That's it. Det är vad jag har gjort. Enstaka färder till badrum och kök inkluderat. Verkligen bara enstaka. Annars har jag legat ner och tittat upp i taket. Sovit när jag kunnat, annars bara andats. Ätit, nope. Druckit lite då och då men inte ätit. Inte mer än väldigt lite och under stor ansträngning.

Man blir trött av att inte äta. Svag till och med. Trots det var det ett tag där när bara tanken på att stoppa något i munnen gav mig kväljningar. Kul. Verkligen.

Nu är det bättre, jag har till och med ätit varm mat gubevars. Mat varm! Halleluja.

Dag för röntgen drar närmare, jag hoppas innerligen att jag slipper mer av det här nu innan dess. Och att de antingen hittar något som går att göra något åt snabbt-som-fan eller att de kan konstatera att jag blivit av med allt för egen maskin. Det sistnämnda känns faktiskt inte helt otroligt. Helvete.