Inte i år igen heller

Det är flera i mina flöden som hakar på #blogg100 i år, utmaningen att blogga varje dag i hundra dagar och som har sin första dag idag, och jag blir ju så sugen. Vill också. Men jag ska inte.

När jag vet att jag inte kommer klara det, när jag vet att det bara kommer kännas som en black om foten, när jag vet att besvikelsen när jag misslyckas blir så mycket större än upphetsningen såhär i början. Det... Nej. Jag ska inte.

Vilket ju inte hindrar mig från att stå vid sidan om och heja på de som ger sig på det. Heja! Ni är superduktiga, jag är imponerad av alla som ger sig den på att klara det.

Jag var lika sugen förra året vill jag minnas, just detta med att ge bloggandet en skjuts, kickstarta det. Ge liv åt en tynande bloggosfär. Men att säga att jag ska göra något sådant varje dag i hundra dagar när jag har förra årets NaNo i färskt minne, då jag efter redan två veckors skrivande sparkade bakut i ren frustration och gav upp, det skulle inte ge mig det jag behöver. Jag vet ännu inte vad det är, det där behovet och hur jag ska få utlopp för det, men jag får komma på det på något annat sätt.

Nå, kan åtminstone konstatera att bloggen som fenomen är långt ifrån död. Att det inte längre är en blogg-boom att tala om är ju bara naturligt, det betyder inte att ingen längre är intresserad av att blogga eller läsa bloggar. Somliga slutar, andra börjar. Viljan att uttrycka sig är det inget fel på, hur som helst.