Film och böcker och så lite sten

Jag roade mig här på morgonkvisten med att klicka mig igenom den här listan av science fiction-filmer på Buzzfeed. Hur många av dem har du sett?

Där var nog en och annan som jag inte är helt säker på om jag faktiskt sett eller bara tänkt se, och säkert några som fallit ur minnet. Det är ju ändå trehundra filmer och ett helt liv av filmtittande. Men ändå, jag landade på etthundrafemtioen stycken, det är inte illa. Inte alls. Blir dock klart sugen på att se de jag inte sett än. Hm, de från senare år är ju inga problem att lägga vantarna på, men undrans just vilket som är bästa sättet att få fatt i SF-filmer från 20- och 30-talet. Biblioteket, kanske?

In other news så blev aprils Paper vs pixels något av en flopp för mig. Tre böcker tog jag mig igenom under månaden, varav en ljudbok. Suck. Jag har lite svårt att fokusera längre stunder åt gången just nu men det ger väl med sig. Det finns massor med böcker som jag vill läsa, det gäller bara att hålla intresset uppe så snart jag har dem framför mig.

Å andra sidan har jag faktiskt läst en hel massa annat under april, bara inte sånt som jag kan logga i min Reading Challenge. Som exempelvis fanfiction. Massor, massor av fanfiction. En hel del riktigt dålig sådan men ett och annat guldkorn har jag ramlat över. Och just eftersom man får vada genom det dåliga tills man hittar något bra så känns det så mycket mer när man börjar läsa något som verkligen är välskrivet. Där språket fungerar, där storyn känns trovärdig, där karaktärerna gör rimliga saker och inte nödvändigtvis bara hoppar i säng det första de gör. Missförstå mig rätt, jag har ingenting emot att läsa porr men det är inte det första jag bedömmer god fic efter.

Jag har nog ändå bestämt att räkna längre fanfic som jag läst, även om de inte finns på GoodReads. På något sätt. Är det över, säg, hundratusen ord så är det ju ändå boklängd på det, och om jag har läst så långt är det för att det är bra skit. Ibland bättre än somliga publicerade böcker. Frågan är bara hur jag bäst ska logga det. Hm.

 

Och så det senaste i njurstensväg. Jag hade väl trott att det mesta stensplittret skulle ha hunnit passera vid det här laget, så döm om min förvåning när jag siktade detta igår:

Transient

Det är ingen liten bit det där. Faktiskt den största jag fått fatt i hittills. Antar att det bara är jag som fascineras av att man kan se en lite ljusare snittyta, där den brutits sönder. Nåväl. Den kändes, om det nu var någon som betvivlade det.