Luften har inte gått ur

Hemma efter att ha tillbringat kvällen på valvaka, det är sent och om alltför få timmar ska jag upp och jobba.

Siffrorna för mitt älskade Piratpartiet visar just nu på att vi inte får behålla våra två svenska mandat, men väl att vi fortfarande har en fot i parlamentet genom det tyska systerpartiet. Gott så. Jag är inte förvånad över det. Kan bara konstatera att det finns mycket man kan göra men när media väljer att endera knappt skriva något alls eller pusha Fi och SD så syns det i vad folk röstar på. Inte konstigt.

Jag har ändå haft en bra kväll, träffat gamla och nya ansikten och känner att jag är helt rätt ute. Min övertygelse håller. Piraterna har ingen självklar plats i parlament och riksdag, vi får slita hårt för det, men när vi väl kommer dit kommer vi göra mycket gott. Det kommer krävas jobb, självklart, men jag har ingenting att skämmas över.

Om bara några timmar ska jag upp till jobbet. Möta min SD-sympatiserande kollega som säkert kommer vara mycket nöjd. Jag ser inte fram emot det. Inte alls. Men jag har ingenting att skämmas över.

Runtom i Europa tar främlingsfientliga partier mandat. Jag förstår det inte, förstår inte hur rädslan och hatet kan vara så starkt hos så många när det finns sådana fantastiska möjligheter. Det finns mycket att jobba med för oss alla där. Men jag har åtminstone ingenting att skämmas över.

Vi må ha tappat våra svenska mandat, men det är inte över. Den feta damen har inte sjungit än, och även när hon gör det... Jag har ingenting alls att skämmas över.