Hur zen är hon? Antagligen inget vidare.

Leo borta på Zen Habits har haft ett intressant år. Varje månad det senaste året har han valt en sak som han ska leva utan under den månaden. Som jag fattat det lite för att se om det går, för att få perspektiv och försöka fokusera på rätt saker. Som kaffe, socker, internet. Nu sista månaden ska han låta bli att prokrastinera.

Jag vet, när jag först såg posten tänkte jag att det där låter ju helnipprigt. Snurrigt. Hur ska man låta bli det? Prokrastinering är ju något som bara... händer. Plötsligt upptäcker man att man suttit en hel kväll framför Tumblr utan man förstår hur det gick till. Hur ska man kunna låta bli något som man kanske inte ens är medveten om förrän man trillat dit? Och behöver man inte prokrastinera, åtminstone litegrann? Då och då? Slappa lite, liksom.

Men så funderade jag en vända till, och... Tja, ni fattar ju vart det här lutar. Jag gillar tanken, trots allt. Själva poängen är, för mig, att sätta fingret på någon del av livet där en har ett överflöd. Inte ta saker och ting för givet hela tiden.

Nu har jag kanske inte så fasligt stort problem med att hela kvällar (eller helger, eller (gulp) veckor) försvinner ut i tomma intet, men ett aningen mer vakande öga på vad jag faktiskt gör med min tid skulle nog inte skada. Det händer att jag tänkt mig göra ett par saker men finner mig sitta och titta på bilder på Tom Hiddleston istället. (Herregud, den mannen alltså. Hilfe.) Där är nog mitt största knark, det var ju inte så svårt att sätta fingret på. Bilder på Tom Hiddleston.

Jag tänker inte förvägra mig min dagliga dos Hiddles, jag är väl ingen barbar heller, men sätta en gräns för hur lång tid åt gången jag får lägga på att dregla över honom, det skulle kunna vara något. Eller hur länge jag får hänga på twitter. Eller bara planlöst surfa runt på tidningar eller Wikipedia eller TV Tropes. Tack och lov har jag ingen TV som kan stå på i bakgrunden, där är en tidstjuv eliminerad åtminstone.

Istället ska jag... Hm. Läsa böcker, förstås. Blogga? Hålla ordning i köket? Sticka och titta på serier? Det finns saker jag hellre gör än planlöst låter tiden gå, bara jag kan komma ihåg att vara medveten om det. Och det är väl ändå där haken sitter, den där medvetenheten. Det är den jag vill åt.

Jag ger det ett försök iallafall, så får vi se var det slutar. En månad, hur svårt kan det vara?