Mellan två kongresser

Äventyret fortsätter. Ja jösses, jag hade ju tänkt hinna med en post till innan jag iallafall lämnade London, men det fanns det som ingen tid för. Och om det fanns tid så fanns det inget internet, ungefär. Det finns spridda livstecken på twitter och instagram från senaste dagarna för den som har lust.

Nu har jag dragit vidare till Irland och Dublin och just nu idag finns det både tid och internet, så here goes.

Resten av WorldCon försvann i ett moln av åsm, så kan man väl säga. Jag sprang på paneler, Fia förbarmade sig över mig och såg till att jag var social på kvällarna, det dracks öl och roades kungligt. De saker jag främst minns, såhär några dagar på håll är Hugo-ceremonin där jag misslyckades med att skymta David Tennant som tydligen befann sig i publiken men väl George RR Martins bakhuvud, och blev riktigt glad över att Ann Leckie vann Hugon för best novel. Mycket, mycket bra bok. Mary Robinette Kowal var bedövande vacker och värdarna var roliga. Vad mer? Jo! Jag bodde, upptäckte jag, inte bara på samma hotell utan även på samma våningsplan som Scott Lynch och Elisabeth Bear. Lyckades avhålla mig från att fangirla över dem. Jag såg The compleat wrks of Wllm Shkspr (abridged) som också tinglade i fangirl-nerven å det ordentligaste. Sista morgonen smet jag in och lyssnade på när Patrick Rothfuss läste bland annat från nästa bok i Kingkiller Chronicles, och herreminje vad jag längtar efter resten där. På Dead Dog partyt nästlade jag och några fler in oss hos de finska fansen, och förutsägbart nog blev det både trevligt och sent och massor av öl drucket den kvällen. Hoppas innerligen få återse flera av dem på Archipelacon nästa år!

Jag hade en dag ”ledig” mellan con och resedag i tisdags, och tillbringade den med att traska runt i London. Lite planlöst sådär, smet in på Forbidden Planet och blev inte imponerad, tog en trask-paus i Hyde Park, tittade på folk och hus och bestämde att jag gillar Londons tunnelbana. Den är så fin!

Igår reste jag, således. Tåg (eller först DLR och tunnelbana i rusning, det gillade jag mindre) till Holyhead i Wales och sedan färja över till Dublin. Satt brevid en kvinna på tåget som först påstod att jag inte lät utrikisk.. Ehehe, hon ändrade sig när vi pratat lite mer men det är kul att jag tydligen kan fejka brittisk engelska så väl i åtminstone en liten stund. Lunchade några dagar innan med en amerikan som tyckte att jag lät ”local”, så det borde väl vara sant.

Av någon anledning fick jag för mig att gå från färjan istället för att åka buss eller taxi och... eh, kanske inte det mest intelligenta val jag gjort i slutet på en lång resedag, men jag har iallafall sett rätt mycket av Dublin allaredan. Några urcharmiga ungar som lekte där jag gick förbi erbjöd sig att slänga vattenballonger på mig, men jag avböjde. Två timmars promenad med packning och jag är rätt mör idag, kan vi väl säga. Men, kongresshotellet har finfin wifi och en to die for frukost så jag är glad. Dessutom finns det flera fina parker i närområdet, så det kanske blir en springtur eller två de närmsta dagarna. Jag hade tänkt jogga i London också, men Docklands-området kändes inte alls lämpat för det så det bidde inget.

Imorgon börjar Shamrokon, whee!