Worldcon spazz

Jag är i London. Just i detta nu sitter jag på mitt hotellrum och väntar på att klockan ska bli frukostdags. Frukost, och sedan vankas min andra dag på årets WorldCon, LonCon3. Att jag ens är vaken såhär innan frukost är lite märkligt, gårdagen var fruktansvärt lång och fylld av upplevelser och huvudvärk. Jag kan plita ner några tankar men de är inte särskilt sammanhängande.

Min första WorldCon. Vi kan väl säga såhär, det kommer bli fler. Baserat på bara en dag, och det inte ens en hel, men jag gillar det här. Jag hade blivit informerad om att folk skulle vara trevliga, vänliga och tillmötesgående, och det visste jag ju från svenska kongresser att folk i allmänhet är. Men här är det folk från hela världen, folk som inte alltid är lika reserverade som svenskar. Jag känner mig mycket välkommen.

Igår så. Jag flög från Stockholm på förmiddagen, navigerade mig genom tåg och tunnelbana och DLR till hotellet och sedan till kongresscentret. Klockan hann bli bortemot fyra innan jag stapplade fram till registreringen. Anspänningen började släppa, att resa ensam gick visserligen hur smidigt som helst men jag hade inte någon direkt matlust efter att min OCD levt rövare med mig. Frukost vid sju-snåret och sedan inte mer än några riskakor och godis under dagen, huvudvärken kom som ett brev på posten. Men vet ni, det gjorde ingenting.

Det första jag såg när jag traskade över Connaught Bridge och ner mot Excel... Jo titta, där står några utanför och röker. Jomenvisst är det Bellis. Nu känner han inte mig så jag hälsade inte, men bara att få se ett svenskt fan göra det som han så att säga alltid gör, Bellis i skinnpaj, solglajjor och en cigg i intensiv konversation med någon... Japp, det här är kongress!

Kvinnan i registreringen var vänlig och välkomnande, skojade om att svenskarna visst håller på att ta över. Heh.

Jag gick runt en stund och försökte orientera mig. Det är ett monsterstort kongresscenter, men det sväljer folk förvånansvärt bra. Det känns inte som att det är hurmångatusen det nu är där. Jag hade först svårt att förstå var alla panelerna var nånstans, traskade runt och tittade på fan village, dealers room, konsulterade karta och programbok och hittade till slut rätt. Visst är där folk, massor med folk, men det är inte trångt.

Jag hade bestämt mig redan innan för att ha ett mycket löst förhållande till programmet. Där var så mycket intressant att jag aldrig skulle hinna se allting, så varför ens försöka. Jag satte mig ner med en smörgås istället. Herregud, mat! Och internet, upptäckte jag när jag kollade mobilen. Hurra!

Resten av eftermiddagen och kvällen tillbringade jag på några programpunkter. Bara att få sitta ner och lyssna på folk som pratar om fanfic och fandom, om kläder i historisk fantasy, om podcasting... Och att känna igen rösterna eftersom det var människor jag känner igen, kändisar i min värld, författare jag läst och lyssnat på i fler år, det var nästan himmelskt.

Sista punkten för kvällen blev konsert, Worldcon Philharmonic Orcherstra. Tydligen bestående av delar ur London Symphony Orchestra, Royal Philharmonic Orchestra, BBC Symphony Orchestra, BBC Concert Orchestra, London Philharmonic Orchestra och Britten Sinfonia... Musik från film, TV och spel blandat med mer klassiska stycken. Det var oroligt maffigt, precis så maffigt som man kunde tänka sig.

Vad dagen idag kommer bjuda på vet jag inte. Lekte med tanken på att delta i Zombies Run-punkten klockan nio och springa runt kongresscentret, men det håller nog inte kroppen för. Jag behöver äta och jag behöver ta det lite lugnt. Siktar på panelen om Orphan Black klockan tio istället, kanske få upp den här bloggposten efter det, sen får vi se. Men först, frukost!