Världens kongress-ståhej

Ah, det är WorldCon-helg. I Spokane, i en tidszon far far away. Jag önskar att jag var där. Såklart, efter förra årets äventyr i London var jag så överlycklig av hela upplevelsen att jag var beredd att genomföra min första USA-resa. Alas, inte än. Jag vill åka till nästa års WorldCon som också den är i USA, då i Kansas City. Men nej, det finns så mycket jag vill hinna göra att WorldConandet nog kommer få vänta ytterligare.

Men bara för att jag inte kan vara där i köttet så innebär ju inte det att jag helt låter dem klara sig själva därborta. Tok heller. Efter att ha hängt lite med finsk fandom både i London men även nu senast på Åland så är jag, måste jag säga, smått förtjust i finsk fandom. Lite småförälskad, sådär. Så att inte rösta på WorldCon i Helsinki 2017 var otänkbart. Igår morse briserade så nyheten att det gått vägen. Så okej, det blev inte i år och antagligen inte heller nästa år, men om två år kommer jag definitivt kunna åka på WorldCon igen! Det har varit väldigt imponerande att se finnarna kampanja för att få förtroendet att arrangera världskongressen, och när det ändå är så nära kan jag inte låta bli att känna mig lite stolt.

Det var det ena. Sedan var det det där med Hugo Awards. Det stora litteraturpriset inom sf och fantasy. Jag tänker inte gå närmare in på stormandet kring priset senaste tiden. Den som vill läsa om Sad och Rabid Puppies och deras listor kan göra det meddelst en enkel googling. Jag kanske ska vara tacksam för att deras otrevligheter och gnällande faktiskt fick mig att rösta till priset i år för första gången. Jag nominerade ingenting, men chansen är stor att jag kommer göra det nästa år. Nu är jag engagerad.

(Jag menar, kom igen. "Wäh wäh, bara för att vi vill exkludera folk och kastar skit omkring oss och är jävligt otrevliga så blir folk sura, det är så synd om oss!" På riktigt?)

Det må så vara att Sasquan är i en tidszon far far away och att klockan 20.00 lokal tid där är detsamma som klockan 5.00 lokal tid här. Och det på en söndag. Jag ville se ceremonin. Jag var ju där förra året. Ju.

Ustream skötte sig perfekt bortsett från såpass mycket eftersläpning att jag kunde se folk kommentera på twitter innan jag själv såg vad de kommenterade. Nåväl. Måste ju inte simultanfölja vad alla twittrar.

Jag var orolig innan. Orolig att valparna skulle ha lyckats där de misslyckades så kapitalt förra året. Orolig att dumskan och oginheten skulle överväga (lite som den gör här på den politiska hemmaplanen). Jag hade inte behövt vara det. Har kikat lite som hastigast på de detaljerade röstningssiffrorna som ligger uppe på thehugoawards.org nu och... Nej. Så gott som över hela banan ligger valpnominerade många gånger långt efter alternativet No Award och endast ickevalpar framför No Award. Från det att Wes Chu äntrade scenen för att ta emot John W. Campbell Award (som mycket nogsamt inte är en Hugo visserligen) var det glädjeskutt efter glädjeskutt i soffan för mig. Inte så att den jag röstat för alltid tog hem raketen, men det må vara som det är med den saken. Jag kan inte vara missnöjd. Och alla de som valde att på olika sätt ge kängor eller små pikar åt valparna i sina tacktal, så snyggt. Vid något tillfälle buades det i publiken när valparna blev helt utklassade av No Award i någon kategori, varpå en av värdarna enkelt påtalade att "cheers and applause are appropriate, booing is not". Nice.

Det här är min fandom. Jag är stolt över oss.

Fast det är klart, till nästa år kunde det ju vara trevligt om vi slapp det här dramat och fokuserade lite mer på, yaknow, bra litteratur. Det kom alldeles för få lästips ur det här årets nominerade för min smak. Så nästa år tänker jag gå igenom det jag råkar ha läst, och om något av det både är bra och nomineringsbart så tänker jag nominera. Jag har förut tyckt att jag läser ju så lite, och framför allt så lite nytt, inte ska väl jag. Men jag läser ju faktiskt. Om en bok är tillräckligt bra ska den nomineras, om det så bara blir *en*. Och jag vill ju få kasta mig över de nominerade när de tillkännages på vårkanten och se vad jag missat, vad som är *bra*.