År två - the musikalening

För ett par dagar sen var första reptillfället för det här... ja man säger väl läsår, antar jag. Musikaldags. Nu börjar det, frampå vårkanten nån gång blir det en handfull föreställningar. Sprakande, glittrande, döcoola föreställningar.

Jag har sagt till mig själv den senaste månaden att "vi får väl se, jag ska gå dit iallafall". För så kul som det ändå var att vara med förra året så var det ju också väldigt jobbigt. Nu när vi har kickat igång igen, om än så sakteliga, så är jag väldigt mycket mer positivt inställd. Vilket jag ju borde ha begripit. Det är svårt att slita sig när man väl är där. :D

Jag är en sån som OM jag engagerar mig i en sånhär grej, så gör jag det fullt ut. Och det hoppas jag att TPTB känner från mig. Jag kommer aldrig kunna göra en uppsättning lite halvt. Är jag med så går jag all in, det finns inga mellanting. Näst mitt jobb så är musikalen viktigast.

Ett par saker är definitivt annorlunda för mig personligen, nu jämfört med för ett år sedan. Till att börja med så mår jag bättre. Mammas död ligger inte lika nära, och även om jag är superintrovert så är jag i ett bättre läge att hantera det nu. Jag är också mer hemtam, såklart eftersom jag känner så många som varit med förr. Jag är inte nyast, mest udda, den konstigaste. Jag är inte lika mycket i mitt eget huvud, kan släppa lite på kontrollen och vågar göra bort mig mer. Att våga är en STOR grej, let me tell you. Att inte behöva lägga timtal efter varje repetition på att må dåligt över saker jag gjorde som antagligen var dumma eller fel eller klantiga, gör det hela mer hanterbart. Och njutbart.

Så för nu ska jag bara åka med. Hoppas på att få något coolt att göra, behöver inte vara en stor roll förstås även om det vore skoj, men något som passar mig som jag kan göra till mitt eget. Och ha roligt. Regissör och koreograf ÄLSKAR att hålla hemligt vilken musikal vi kommer sätta upp den första tiden, så vi vet ännu inte vad det blir och kommer heller inte få veta på flera veckor än. Bara att det kommer bli åsm.