Allt eller inget!

Glarrrgh!

Föreställ er mig springa runt slitandes mitt hår. Stress!

Fast den positiva varianten, det får jag ändå säga. Efter all negativ stress det senaste året eller så är det här en lite ovan känsla.

Kommer sig av musikalen förstås. Vi repar för fullt nu, det är tre veckor kvar till premiären och ungefär tusen miljoner småsaker måste sättas på plats. Kläder, smink, hår, danssteg och repliker. Varje reptillfälle faller ytterligare en liten pusselbit på plats, men det känns som att det är alldeles för få sådana tillfällen kvar innan det är dags för skarpt läge.

Det kommer lösa sig förstås. Det gör det alltid, på något sätt. Mitt största huvudbry just nu är att lite kvickt lära mig dansa i högklackat. Det var ett par år sedan sist och jag måste sluta vingla nu dangit. Under tiden har jag konstant ont i fötterna av att gå i klackar, men vad gör man inte? Ett par smårepliker vägrar fastna, men mitt stora solosångnummer sitter hyfsat väl åtminstone. 

Och inte blir det lättare av att konditionen är i botten av att jag har gått och dragit på lunginflammation den senaste tiden. Ja just det, luftrörskatarren blev till lunginflammation, men den är behandlad nu och jag är i princip frisk. Men ack, jag hade ju planerat att träna mig till hyfsat skick till ungefär nu, så att det här skulle gå lite lättare. Istället har jag ett par kilo mer att släpa runt på än jag skulle vilja och ingen kondis att göra det med. Håhåjaja. Tre veckor kvar. Meep!

Vill du komma och titta? (Snällasnällasnälla gör det! Det kommer bli fantastiskt!) Vi spelar tre föreställningar för allmänheten: fredagen 11:e mars klockan 18.30, lördagen 12:e mars klockan 17.00 och tisdagen 22:a mars kl 19.00. De två första på Lidingö Stadshus och den sista på Intiman vid Odenplan. Vill man speciellt se *mig* får man gå på någon av de två senare, alltså 12:e eller 22:a, eftersom vi dubblar ett par roller och däribland min. Inget ont om min dublett dock, hon är riktigt åsm. Släng iväg ett meddelande till mig så kan jag hjälpa till att fixa biljetter!

Musikalen heter Allt eller inget, kanske har du sett filmförlagan som heter The Full Monty i original. Ett gäng arbetslösa stålarbetare inspireras av Chippendales och bestämmer sig för att sätta upp sin egen strippshow. Hilarity ensues. Det kommer bli rafflande, roligt och hjärteknipande. Vi fnissar på oss under repetitionerna, i somliga fall hjälper det inte att ha sett samma scen köras gång efter gång, det är lika roligt ändå. Många av de medverkande gör sin scendebut, några andra är gamla musikalrävar, så spannet är stort. Men det är ju det jag älskar med amatöruppsättningar, att få se så många växa under resans gång. Det är stort, lemme tell ya.

Men alltså, stress. Jag har börjat drömma om föreställningen, drömmar där allt går fel, drömmar bara med mina medskådisar i andra sammanhang, eller bara rena stressdrömmar. Inatt till exempel så överöstes lägenheten av katter, råttor och några apor(!). Ju mer jag försökte schasa ut dem desto fler letade sig in. Inte som att jag inte kan se exakt hur jag ska tolka det, dårå...

Jag lägger i stort sett varje ledig stund just nu på att antingen planera för föreställningarna eller oroa mig för dem. Det finns inte mycket utrymme för något annat. Tre veckor kvar, meep!