Andra

"Joo, men jag är frisk."

Försöker le övertygande mot kollegan, men hon ser skeptisk ut och håller sig på lite avstånd. Jag kan inte klandra henne för det, mer mottaglig människa för allsköns sjukdomar känner jag nog inte. Av det äldre gardet, har levt ett tungt liv, borde egentligen gått i pension för över ett år sen men håller sig kvar. Så snäll och så omtänksam, men fyrkantig på ett sätt som jag verkligen hoppas kunna undvika själv med åren.

Hon går tillbaka till sin plats med tekoppen i högsta hugg, jag fortsätter att starta upp olika program och ögna igenom mailkorgen. Det har inte hänt så mycket av vikt sen förra veckan. Det brukar det inte göra.

Klockan slår om och jag sätter på växelbordet, exakt på sekunden när min arbetstid börjar. Det tar ett par minuter för första samtalet att trilla in, så jag fortsätter att städa inkorgen och kika lite på twitter. En annan kollega kommer förbi och småpratar lite, om sjukdomar förstås.

Allteftersom tiden går börjar det ringa mer och mer, kring tio-snåret är det kö på växeln och jag kan inte göra annat än mata nästa samtal, och nästa, och nästa. Så fort det lättar lite passar någon på att slå av sig och gå ut till fikarummet en sväng, kön går upp igen. Jag fuskar lite och slår av mig också då och då för att hosta mellan samtalen. Och kolla twitter. Och RSS-flödet. Och kanske läsa lite i någon dagstidning.

Försöker att bemöta varje ny person med samma glada och engagerade röst, försöker lyssna och snabbt lotsa vidare utan att det låter som att jag går på autopilot. Inte alltid så lätt, särskilt om man har huvudet fullt av snor fortfarande, men jag gör så gott jag kan. Hah, de som sa att jag aldrig skulle få någon användning av skådespelarutbildningen...

En kund är arg för att den han söker inte svarar, det hörs att han helst skulle vilja att jag var otrevlig tillbaka så att han fick en anledning skrika av sin frustration lite, men det är jag inte, inte den här gången. Jag erbjuder att lämna ett meddelande och lovar be hen kolla inställningarna för röstbrevlådan som inte funkar. Kunden verkar tycka att jag är dum i huvudet iallafall. Jag avslutar samtalet och tar nästa, en ängslig tant som har lite svårt att klämma fram vad hon vill. Lirkar och skojar lite med henne tills hon slappnar av. Kopplar.

Svarar, kopplar. Svarar, söker, frågar, söker, kopplar. Svarar, svarar, svarar.