Nionde

Igår var det genrep. Det gick åt skogen, men jag är faktiskt inte jätteledsen över det.

Visst, jag klantade till det en drös gånger, snubblade och halkade och tappade repliker, schabblade helt bort ett mick-byte och låt oss tala väldigt tyst om mitt solonummer. Men ändå, det känns bra.

Jag vet att jag kan, jag ska bara... Skärpa mig? Se till att inte trassla in mig? Våga släppa loss? Förutsättningarna finns där.

Framför allt känns det bra för att alla andra är så bra. Så BRA! Sablar vilken ära det är att få dela scen med dessa människor. Visst, inte alla är en sådär särdeles fröjd utanför scen men idag är det enklare att strunta i dem och fokusera på de härliga, de engagerade, de vänliga och omtänksamma och uppmärksamma och urgulliga. Jag hoppas att de vet vilka de är.

Tänk vad lite mänsklig interaktion kan göra skillnad.

Jag gick till exempel inte hem och grät igårkväll. Bara en sån sak.

Ikväll är det genrep för det andra gänget, de av oss som dubblar sina roller. Jag får det alltså aningen lugnare ikväll men har ändå en del att göra på scen. Imorgon är första skolföreställningen, sen en till skolföreställning på fredag och sen är det riktigt ordentligt skarpt läge med föreställningar för allmänheten fredag och lördag kväll.