Helvetet är andra människor

Man ska ha lite tur i kollektivtrafiken om resan ska gå smärtfritt. Haken är bara att det går inte att ha tur när man reser med tunnelbanan i rusningstid. Går inte.

Det börjar redan ute på gatan. I rusningstid möter man nästan alltid en strid ström av människor som är på väg ut. En orimligt stor del av dem är rökare som med darrande händer tänder en cigarett det första de gör och blåser röken åt ens håll. Tack, verkligen.

Med lungorna fulla av någon annans cigarettrök letar man sig så ner till perrongen, försöker hålla till höger i trappa och rulltrappa så att alla kommer förbi, både mötande och människor som har mer bråttom. Här stöter vi dock på ett av SLs mer idiotiska påhitt. För se, vid trappor och rulltrappor råder högertrafik, vid spärrarna råder vänstertrafik. (Kanske inte överallt, men banne mig på de flesta stationer.) Så först trasslar vi oss ner i högerfil till biljetthallen, sen ska vi korsa strömmen av stressade pendlare för att ta oss igenom spärren, och sedan ska vi korsa strömmen igen för att fortsätta ner till spåren. Skitbra och supersmidigt uttänkt, verkligen.

Nere på perrongen kan man ha tur, om man är på en inte supertrafikerad station, i att inte behöva slå sig fram genom de nyss avklivna till en rimlig punkt i väntan på ens tåg. Oftast kommer det dock ett tåg som man antingen vill med eller bara får hålla sig ur vägen från de som kliver av. Att ta sig på tåget är förhoppningsvis det minst stressade momentet i denna historia. (Låt folk kliva av först dammit!) Har man tur finns det sittplats, har man otur får man stå och det finns inte ens någonstans att hålla i sig så man får finna sig i att vara den som gnider sig mot andra när tåget kränger. Också jättekul, främlingarna intill uppskattar det säkert. Här kan man ha tur i att ens medresenärer delar ens uppfattning om vad personlig hygien innefattar, de har tvättat sig under armen och inte skvätt på någon parfym eller annat doftande. Ärligt talat, jag är inte ens allergisk men ibland vattnas även mina ögon av starka dofter. Bara sluta, ge fan i parfymen va?

När man sedan ska av gäller detsamma som ovan fast i omvänd ordning, trassel trassel genom de olika folkströmmarna vid rulltrappor och spärrar, för att sedan få sig en dos av rökarnas första bloss ute på gatan.

Jag gillar ju ändå att bo i Stockholm, men ibland undrar jag lite hur jag tänkte när jag flyttade hit.