Knäck it

Det bästa med att sticka, eller handarbete över huvud taget, är inte att göra klart. Well, det är näst bäst. (Jag är hyfsat dålig på att göra klart.) Jag är riktigt bra på att börja på nya projekt, och det bästa är när man knäcker koden.

Man tittar på ett nytt mönster, skaffar alla nödvändiga delar, garn och stickor i rätt tjocklek och eventuella markörer och annat. Gör en provlapp om man är lagd åt det hållet. Man börjar så sakteliga sticka. Lägga upp maskor, hela den biten. I början, speciellt om det är ett halvkomplicerat mönster med mycket spets, så går det långsamt, man är tvungen att läsa innantill mest hela tiden, och räknaräknaräkna. Men så plötsligt så lossnar det. Man *förstår* hur det är tänkt, man förstår hur det hänger ihop. Och efter det, eller åtminstone fram till nästa del, så har man bara mönstret som ett stöd för minnet. Man behöver inte läsa innantill. Det flyter på. Koden är knäckt.

Det är det bästa med att sticka.