Tänka olika

Jag har en kollega som är helt makalöst fyrkantig. Vi har jobbat ihop så länge att jag ibland liksom glömmer bort det, vi har haft stunder när vi kommit på kant med varandra men det var många år sedan nu. Vi har vant oss vid att så att säga styra runt våra respektive kantigheter, det går lite på autopilot.

Men ibland blir jag påmind om hur olika syn vi har på livet universum och allting, och idag var en sådan dag.

När jag säger att hon är fyrkantig, så menar jag att hon har en väldigt bestämd uppfattning om hur världen är eller borde vara beskaffad. Och allt som faller utanför den uppfattningen... det existerar inte. Finns inte alls. Hon är väldigt bra på att ignorera företeelser som råkar falla utanför hennes lilla verklighetslåda.

Vi satt och pratade mat under lunchen. Sådär som man gör. Hon förstår förstås inte alls hur man kan välja att undvika att äta kolhydrater. Den diskussionen har vi haft ("Men ett par potatisar måste du väl ha iallafall?") många gånger ("Men iallafall lite ris då?") och nu är vi bra på att hålla en diskussion om mat utan att komma in på minerad mark. Det är henne jag övat mig på att inte missionera om mina matvanor förresten, mycket lärorikt.

Hur som helst. Hon hade hört ett inslag på radio tror jag det var, om att "den där dieten" inte var bra för någon viss sorts människor. Jag ryckte på axlarna, sandlådetekniken mellan lchf:are och fettskrämda är ju välkänd för mig, och jag pratade lite vagt om hur det finns olika läger och forskningsresultat som stödjer än det ena och än det andra. Hur trött jag är på Livsmedelsverket. Lite sådär. Och hon blev helt förbluffad. Hur kan de prata om det på radio om det inte är alldeles sant?

Som om allt som sägs på radio och i TV måste vara det. Klart färdigforskade sanningar. Enbart. Inget utrymme för tveksamheter eller olika skolor eller olika synsätt. Sägs det på radio så är det Sanningen. Hon kunde inte begripa hur de kunde få säga något som kanske inte var helt odiskutabelt sant. Där var visst en expert också, och en så måste ju ha Rätt. End of story.

Jag satt nog och gapade åt henne en liten stund innan vi styrde in samtalet på något annat, mer safe. Hur är det att leva i en värld där man helt okritiskt accepterar allting som sägs i media? Verkligen allting?

Jag är ju inte världsbäst på att tänka själv alla gånger, men jag försöker iallafall. Hoppas jag?

Är det här vanligt? Tänker folk i allmänhet att om det står i tidningen så måste det vara Sant? Det är ju... rätt skrämmande. Faktiskt.