Kunden har fan inte alltid rätt

Jag gillar idén med charter mer än jag gillar det i praktiken.
 Har inga problem med att ligga vid en hotellpool i en vecka, as evidenced av att jag nyss gjort ungefär det. Har heller inga större problem med all inclusive, även om det innebär att man lägger alla turistpengar i samma korg. Har inte ens problem med att vara en del av en fårskock som flygs och bussas till en given plats.

Men nä, det är något med att bli närapå uppassad på dygnet runt som får det att krypa i mig. Service är en sak, god service är något som jag blir mer och mer kinkig med ju mer jag jobbar med det själv. Men när personalens leende blir nästan desperat, av rädsla för att vi ska komma hem och skriva en dålig recension på TripAdvisor kan man tänka, då känns det inte bra längre. När varje tillstymelse till ifrågasättande eller missnöje möts av oooohnejingetproblemALLS, när det känns som att personalen skulle kunna slå knut på sig, bokstavligen, för att få en att känna sig välkommen och tillfreds, då handlar det liksom knappt inte om service längre. Då känns det mer som att man är... gisslan. Obehagligt.

En servitör på en taverna vi besökte utanför hotellområdet klockade oss som svenskar så snart vi satt oss ner. Det var ju lite coolt och snyggt gjort. Men så skulle han prompt tilltala oss på svenska. "Smaklig måltid kompis" och "Allt bra kompis" och "Tack så mycket kompis". Okejokejokej. Hörde honom göra likadant med det finska paret en bit bort, på finska. Ambitiöst att lära sig dessa fraser på olika språk, absolut. När vår nota hamnade på tjugoen euro påpekade han att det var detsamma som min ålder, mycket tydligt att han kör det schticket så ofta han kan. Och den där desperationen skymtade igenom igen. Ekonomisk ruin är bara ett par dåliga recensioner bort på exempelvis TripAdvisor. Han gjorde det inte för att han tyckte att det var roligt och gjorde serveringsyrket lite mer intressant, han gjorde det för att han känner att han måste. En del servitör, en del clown.

Renodlade turistkvarter, hotell som tar ett helhetsgrepp, som lämnar ut sig till gästens godtycke. Det gör mig illa till mods. Samtidigt som jag gärna vill ha det kravlösa, ligga-vid-poolen-och-smutta-piñacolada, inte behöva tänka själv under ett par dagar, få allt serverat.

Jag tänker att nästa gång vi åker till solen, när och var det nu kan tänkas bli, så borde vi välja boende som låter oss rå oss själva mer. Där vi kan få möta människor som får vara som de är, där vi får uppleva kulturen mer och där vi inte behöver känna oss satta på piedestal. Det tror jag kan bli bra.