Läsa boken

Blev lite inspirerad efter gårdagens zen-funderingar. För si, han skriver inte bara blogg, den gode Leo Babuta. Han har skrivit en bok också. Om jag inte minns fel tänker han även skriva fler böcker. Men för nu finns det en bok som han kickstartade för ett tag sedan. (Ett och ett halvt år sedan, ser jag nu. Jag har haft boken i allafall ett år. Gulp.)

Jag har inte läst boken än. Den har legat och sett snygg ut på mitt nattduksbord väldigt länge. Seriöst, den är ursnygg. Tryckt på tjockt papper, sådär så att det känns exklusivt. Har ingen aning om det är det. Det är knappt jag vågat ta i den, så snygg är den. Tänk om jag råkar stöta till ett hörn på den? Tänk om jag tappar den i golvet och viker en sida? Så den har legat där, och varit snygg.

Men iallafall, sådär gör den ju ingen nytta. Böcker ska läsas, tammefan.

Det ÄR något av en självhjälpsbok, det kommer man inte ifrån. Lite sådär halvflummig, så klarar man inte av tal om mindfulness så ska man kanske låta bli. Men han lovar inte guld och gröna skogar, inte alls. Han lovar handfasta tips och råd för att göra förändringar. Jävelsmå förändringar till en början, som förhoppningsvis kan bli större om man kan förmå sig att kliva ur vägen för sig själv.

Men vi börjar smått. Och jag skriver ju under på det där med att göra något litet men göra det ofta. Han berättar i början om hur han själv slutade röka, och något sådant behöver jag ju tack och lov inte. Men jag skulle gärna göra en och annan förändring. Vi får se. När jag ändå sitter här i soffan och är sjuuuuk (ärligt talat, den här halsbacillen får gärna ge med sig snart) så kan jag ju ta ett yttepyttigt första steg, sen får vi se var det slutar.

Skulle du vilja låna den när jag är klar? Säg, om en månad eller så? Hojta till, du behöver inte lova att inte stöta den i kanterna eller inte vika hundöron. Jag lovar att det är okej.