Sedelsucker

Jag betalar alltid med kort. Eller swish. Aldrig, aldrig, aldrig med kontanter.

Jo okej, trivselkassan på jobbet får kontanter. Det är tio kronor i månaden till ketchup och fikabröd och servetter och sånt som vi använder på jobbet. Då går jag bort till bankomaten, tar ut en hundring och betalar tio månader i stöten.

Jag har ALDRIG kontanter på mig. Och jag är lite nöjd över det.

Visst, det är dåligt såtillvida att banken vet exakt allting jag gör som kostar pengar. De har stenkoll på mig och mitt liv, vilket ärligt talat känns sådär. Önskar att det inte vore så. Men utöver den biten, jag är sjukt nöjd med att aldrig ha kontanter på mig. Älskar känslan av att inte ha en plånbok nedtyngd av en massa papper och metall längre.

Men jag känner till att det kommer nya sedlar nu. Några byttes i höstas och resten byts nu till hösten. Nytt utseende, någon ny valör till och med har jag för mig?

Jag har ingen aning om hur de ser ut.

Okej, jag har nog fått se den nya tjugan. Tror jag. Kanske har någon visat mig en femtiolapp också. Be mig för allt i världen inte att beskriva dem. Jag vem inte vems nuna som är på de nya sedlarna, ingen aning.

Så pray tell me, när det dyker upp förfalskningar... Hur ska jag veta? Visst är inte risken jättestor så lite som jag har med kontanter att göra, men om jag någon gång skulle lägga vantarna på en falsk sedel, till och med en riktigt dåligt gjord förfalskning, hur ska jag ha en susning?

För mig ser alla sedlar falska ut. Allihop. Monopolpengar.

Och jag tänker att vi är hyfsat många som är som jag. Som lägger sig vinn om att aldrig ha kontanter på sig. Som aldrig kommer lära sig vad man ska titta efter för att se om en sedel är äkta. Jag kommer liksom inte börja ha papperspengar bara för den här sakens skull, no way.

Förstå hur lättlurade vi kommer vara.