Nittonde

Har ni hört vad Eddie Izzard håller på med? Han är den snabbtänktaste ståupparen jag vet, men det är sannerligen inte allt. Han springer också. Och inte bara litegrann.

Men final imorgon om jag förstått saken rätt så springer han ett maraton om dagen genom Sydafrika, ett för varje år som Nelson Mandela satt inspärrad.

Seriöst? De flesta av oss kommer aldrig någonsin vara i närheten av att springa ens ETT maraton, och han springer ett om dagen under nästan en månad? Tanken svindlar, hur kan det ens vara fysiskt möjligt? Det är inte tu tal om att kroppen tar stryk, men det verkar ju som att han kommer gå mål.

Jösses.

Själv har jag precis klarat av första veckan tillbaka på löpbandet och... eh... vi kan väl bara konstatera att det inte kommer springas några maraton i brådrasket precis. Men jag känner mig frisk nog att testa kroppen lite, och även om det är hur surt som helst att vara tillbaka på ruta ett så är jag åtminstone på banan. För ruta ett är precis där jag är. Jag har börjat om på Zombies Run 5k, mest för att tvinga mig själv att inte gå för fort fram. Jag har en tendens att bli ivrig.

Det känns konstigt. Jag har inte sprungit sen i höstas och även om jag minns hur man gör så är jag i rätt dåligt skick. Jag minns hur det är att ha kondition nog att kunna springa sju-åtta kilometer i ett svep, men jag klarar inte av det längre. Trettio sekunder i stöten är mer än nog.

Även om vädret nu börjar bli bättre så tänker jag hålla mig inomhus på löpband ett tag till. Det jag tror är ansträngningsastma gillar inte kombon av dåligt flås och kall luft, och är det något jag haft nog av i år så är det pipande och gurglande luftvägar. Hoppas att det ska lösas med lite tid och tålamod.

Jag är ingen Izzard, men jag kan göra det jag kan göra.