Soveriet

Jag har alltid varit intresserad av att mäta min sömn. Se till att jag får tillräckligt, klura ut vad som inverkar positivt och negativt och vad som i slutänden får mig att vakna och vara pigg och inte uttröttad och inte vilja dö. Yaknow, standardgrejer liksom.

Så, att titta på vad min Fitbit loggat hur jag sovit är numera en del av min morgonrutin. Och visst, den kanske inte mäter alldeles exakt varje steg och varje sovande minut, men close enough. Den känner av när jag rör mig under natten och den mäter dessutom pulsen. När jag stressat runt och aldrig känt att jag blivit riktigt utsövd så har jag ofelbart kunnat se att min djupsömn varit patetiskt kort.

Så vad påverkar dådå? Tja, det sägs ju att man ska undvika skärmtid innan sänggående. Det blåa ljuset från datorer och mobilskärmar påverkar hjärnan så att det blir svårt att somna. Det kan säkert stämma för många, men för egen del får jag säga att jag inte märker någon större skillnad. Självklart har jag ett par blue light blockers, ett par röd-tintade glasögon, men de har inte jättestor effekt på mig. Jag använder mig också av f.lux (till datorn) och Twilight (till mobilen), men i slutänden kan jag inte säga att de gör till eller från för mitt sovande. Med det sagt rekommenderar jag ändå folk att prova, om man upplever problem med att somna.

Det som istället haft stor inverkan på min sömn på det senaste är två saker.

Jag vill alltid försöka undvika att börja fundera på saker när jag ska sova. Är det något jag inte behöver så är det att komma ihåg alla sätt jag gjort bort mig under den gångna dagen, och börjar jag en gång fundera så är det ofta lögn i helvete att sluta. Så jag behöver distrahera mig själv när jag gått och lagt mig. Men lagom mycket, jag vill ju inte bli alldeles uppslukad av handlingen i en bok eller uppretad av något någon skrivit på internet. Enter: Sleep with me. En podcast som inte handlar om något jättespännande eller intressant, som bara är en man som pratar strunt i ungefär en timme. I en särdeles sövande och ointressant ton. Det tog mig ett par avsnitt, under ett par kvällar, innan jag liksom vant mig vid formatet och vid karlns röst, men sedan var jag så inkörd på det, som att min kropp instinktivt associerade hans mumlande med att slappna av, stänga av hjärnan och bara somna. Jag kan verkligen rekommendera en lagom ointressant och oengagerande podcast till insomningen, och varför inte testa Sleep with me?

Men det här med djupsömn, det har stört mig något gruvligt att jag är så dålig på djupsömn ända sen jag börjat kunna mäta den. En halvtimme per natt är alldeles för lite och det var ofta jag inte fick mer. Bah! Varför?

Vi har ingen TV i sovrummet, och det är inte bara för att vi inte vill riskera att bli liggande och glo på film nätterna igenom. Sovrummet ska vara hyfsat teknikfritt har varit tanken. Men mobilen tar jag ändå med mig och lägger på nattduksbordet. För att kolla twitter det sista jag gör, och för att kunna lyssna på ett halvt avsnitt Sleep with me (seriöst, efter en kvarts lyssnande har jag ofta somnat så behöver inte ett helt avsnitt). Så där ligger mobilen, ett par decimeter från mitt huvud. Hela natten igenom. Och jag vet inte varför jag inte tänkt på det, mer än huruvida skärmens blå ljus påverkar mig, och skärmen är ju inte på när jag inte aktivt pillar på den så vad är problemet? Men mobilen, om vi lämnar den påstådda risken för cancer och whatnot därhän, så kvarstår ju faktum att den är gjord för att med jämna mellanrum leta efter och prata med internet. Och att den gör det, hela natten igenom, ett par decimeter från mitt huvud.

Huh. Kan det vara så att den där aktiviteten påverkar min hjärna? Inte tillräckligt för att väcka mig, inte tillräckligt för att jag inte ska somna, men ändå stör tillräckligt för att påverka min djupsömn?

Så jag lämnade mobilen utanför sovrummet. På prov, ett par nätter. Fick klara mig utan Sleep with me, vilket resulterade i en del vridande och vändande men jag somnade iallafall till slut. Och jag kunde morgonen efter direkt se en markant skillnad. Kanske inte tillräckligt för att faktiskt känna en skillnad i kroppen, men min Fitbit noterade ett ordentligt skutt i djupsömn. Från en halvtimme-timme till uppemot en och en halv timme, lätt.

Huh. Väldigt intressant. Som sagt, jag kunde inte säga att jag kände något direkt skillnad, men jag tänker mig att det här ändå är sånt som gör skillnad över tid. Att sova illa en natt är inte hela världen, men att sova dåligt natt efter natt, vecka ut och vecka in, det kommer att påverka din hälsa och ditt välbefinnande i längden. Jag kommer iallafall fortsätta mäta och klura på vad jag kan förbättra.

Matknas

Heh. Verkar som att det enda som kan få mig till bloggen just nu är mat. Förra posten för en och en halv månad sen handlade visst om mat. Och det kommer den här också att göra.

Jag insåg för ett tag sen (återigen) att jag inte har någon koll. På vad eller hur mycket jag stoppar i mig. Alltså, jag höftar ju lchf, i det att jag ätit det i så många år att jag inte känner att jag måste hålla stenkoll på varendaste kolhydrat precis. Och det går rätt bra, just den biten.

Men mängden mat jag borde äta? Och det här med att äta när jag är hungrig? Sluta när jag är mätt? Pfft! Fungerar icke.

Case in point, fram till för ett tag sen hade jag trassel med att jag mådde kräkilla nästan varje dag. Hade tunnelseende. Huvudvärk. Kunde inte förstå vad det var som var fel. Det var inte migrän, även om det låter som det. Dag efter dag. Jag funderade och funderade, så gott det nu går när man håller på att spy och är så svag... Hang on. Svag? Är jag svag? Hm. Äter jag tillräckligt? Får jag i mig tillräckligt med salt? Salt!

Jag svängde ihop ett stort glas med saltvatten och svepte det. Se det gjorde susen. Huvudvärken lyfte på bara nån halvtimme. Hah!

Så nu dricker jag ett (något mindre) glas med saltvatten varje morgon. De dagar jag glömmer kommer huvudvärken som ett brev på posten. Jag är dålig på salt helt enkelt.

Men det kändes ändå inte riktigt bra. Jag var fortfarande trött och svag. Tog tag i och räknade lite mer noggrant och kom fram till att jag snittade kring eller strax under tusen kalorier per dag. Ehhh... Hoppsan? Nån dag då och då, eller under kontrollerade former om man ska göra det längre tid, men jag är rätt säker på att så som jag gjorde det var det inte så nyttigt.

Så jag gjorde vad varje vettig människa skulle gjort i det läget. Jag skaffade en app. En kaloriräknarapp. Och dagen efter petade jag enligt den i mig närapå tretusen kalorier utan att det kändes som något speciellt. Inte särskilt hungrig innan, inte speciellt mätt efteråt.

Jag har bevisligen ingen koll.

Det känns heeeelt fel att sitta och stirra på en hög med kalorier, men för min hälsas skull borde jag nog se till att äta lite mer... jämnt. Periodisk fasta blir det naturligt några dagar i veckan, men då kan jag se till att det blir mer än femhundra kalorier åtminstone. Fettkvoten är det iallafall inget fel på, och jag ser nu att jag normalt håller mig stabilt under tjugo gram kolisar om dagen oavsett om jag svullar eller ej. Skönt det, jag är tydligen inte helt inkompetent.

Men är det inte spännande? Att inte känna sin hunger, eller mättnad. Tycker (återigen) inte att jag har ett väldigt stört förhållande till mat, men alltså...