Mål och grejer

Mjo, det känns bättre att ha gått omkring och sugit litegrann på nyårslöfteskaramellen en vecka. Att bara dras med i den allmänna nyårsyran och lova saker till höger och vänster, det är så lätt hänt.

Men jag har faktiskt ett par saker som det kunde vara kul att notera nu, och sen se hur det gick om ett år.

Jag är en sucker för utmaningar. Det är ändå lite konstigt, för jag ser mig verkligen inte som en tävlingsmänniska men får nog erkänna att jag taggas av utmaningar och lite tävling. Om jag bara får göra det på egna villkor ska nog tilläggas, annars vill jag inte alls vara med. Dessutom kan det vara kul att mäta och notera. Vem det nu var som sa det, att mäta är att veta.

Bokläsningen.

Jag har ju kört Goodreads Reading Challenge under ett flertal år nu, och 2017 blev det bästa året hittills. Jag brukar hålla mig till ett mål på 52 böcker, och förra året blev det hela 57 titlar. Det var ett bra läs-år helt enkelt. Även om det är frestande att öka på i ljuset av det så håller jag mig till mina en-bok-i-veckan. Blir det mer är det trevligt, men det får inte kännas omöjligt. Lagoma mål är bäst.

Träningen.

Det var ett par år sedan jag började springa. Eller kanske jogga är ett bättre ord men fuckit, springa säger vi. Och jag har liksom hållit på, kommit av mig och börjat igen. Det har inte hänt  så mycket, utöver att jag känner mig bekväm med att ge mig ut, att jag oftast kan hålla mig löpande i en halvmil därikring oavsett dagsform. Jag har sprungit flera tävlingar på 5km, det har varit kul. Det skulle vara ännu roligare att kunna springa tävlingar på 10km, jag börjar känna mig lite begränsad. Så, det får bli ett mål: jobba mig upp till att springa milen. Jag har inte än bestämt om jag vill springa en tävling också, och så fall vilken, det kan vi se. Tjejmilen? Midnattsloppet? Sthlm10? Har någon något förslag på en rolig spring-tävling jag borde anmäla mig till?

Stickningen.

Är det fånigt att ha ett handarbetesmål? Varsågod och tyck. I höstas hittade jag en ny favvo-designer på Ravelry, och när hon uppmanar till att sticka ett visst antal av hennes mönster under ett år så... Tja, se ovan, jag är en sucker för utmaningar. Sammanlagt elva av hennes sjal-mönster är målet för året. Elva sjalar. Inte som att jag behöver dem, jag har redan hur många som helst. Borde kanske bli bättre på att ge bort, hmm... Hursomhelst, det kan säkert bli annat stickat också men åtminstone de där sjalarna. Sticka sjalar är kul.

Och sen. Ja sen får det räcka. Lite småsaker flyter runt i skallen, som att jag vill äta keto större delen av året, som att jag vill börja promenera till jobbet när jag byter kontor och flyttar närmare här i vår, som att jag vill hänga mindre på Facebook, som att jag vill göra saker medvetet och fokuserat, som att jag vill jobba på att sova bättre och inte göra en massa saker för att andra människor tycker att jag borde. Den där sista är en luring, om man inte håller ögonen på den kan den krypa in under skinnet.

Garnmonstret

Så kom det sig att jag satt hemma i soffan med ett nytt stickprojekt. Som man gör. Strunt i de tidigare fyra handarbetsprojekten som låg strödda runt om i lägenheten, jag hade en plan faktiskt. Kanske någon som jag ville ge bort en grej till. Om jag hinner.

Medan jag stickade, hyfsat knöligt mönster faktiskt, lyssnade jag på pod. Medan jag nystade garnet hade jag tittat på TV, men det här var för pillrigt för att fokusera på två saker samtidigt. Pod är lite mer lagomt för hjärnan.

Jag har inga stick-kompisar, jag handarbetar alltid själv, men jag har stickpoddar. Två stycken just nu, Nördic Knitting och Rätt Avigt. De är väldigt olika varandra, Nördic Knitting lite mer eftertänksam och ingående prat, Rätt Avigt rasslar på i hundrafemti och avbryter och pratar i mun.

Rätt vad det var krävde det pillriga mönstret flätstickor. Två stycken. Damn. Alltså, jag vet att jag har två stycken nånstans, men var... Det var bara att trassla sig ur hörlurar och stickor, klättra ur soffan och börja leta. Efter en smula rotande fick jag nog. Ni ska veta att min garnstash är en katastrof. En kartong som rimligen borde få plats med alla mina garner gör det inte längre utan har spritt sig till skrivbord och en byrålåda. Och allt är i en enda röra. Stickor och markörer och varvräknare har allt eftersom halkat ner till botten av den där kartongen, och där hittar man dem ju inte när man behöver.

Näpp. Jag hivade ut allting på golvet och började sortera. Och nu är där ordning. Halleluja!

Jag hittade en drös med påbörjade projekt som jag VET aldrig kommer bli något av. Vissa av dem repade jag på stört och nystade om, vissa av dem (*gasp!*) drog jag ut stickorna och bara slängde i papperskorgen. Garner som jag inte vet varför jag sparat, de är i för sticksigt material eller bara en liten stump kvar av, färgen kan ha tilltalat mig en gång i världen men jag är fullkomligt säker på att det är en passerad tid. Mycket sparade jag faktiskt också, sånt jag tror kan komma till användning på något vis av mig eller någon annan. Hittade en ensam trästicka i nummer fyra, den åkte i papperskorgen. Jag har lite fler strumpstickor än jag visste om, de är nu sorterade och buntade. Alla rundstickor isärskruvade och sorterade. Och minns ni att jag letade som en tok efter trubbiga nålar häromförut? Jag har två paket. Visste väl det.

Alla tillbehör har fått sin egen låda, så inget mer grävande bland garnerna för att hitta rätt stickor. Hah.

Nu blev jag väldigt sugen på att använda min stash, något som jag är helt fantastiskt dålig på, men jag gick snällt tillbaka till soffan och pustade ut med lite mer pillstickning. Men kanske kan jag i framtiden då och då ta och hälla ut min stash och titta på den och klappa på den och kanske välja något att göra något av.

Revolutionerande.

Dagens ilandsproblem

Eventuellt så är det halsfluss. Eventuellt så är jag bara hemskans obekväm med halsont och liten skvätt feber.

Con crud?

Hur som helst. Just nu försöker jag komma ihåg om jag har trubbiga nålar någonstans. Ärligt talat, jag vet ju att jag köpte broderi-nålar för ett tag sedan eftersom jag har en av dem på jobbet. Men var är resten? Eftersom de inte är på jobbet så borde jag ha dem hemma någonstans. Right? Tydligen inte. Och jag behöver en broderinål. Att försöka sy det jag behöver sy med en vanlig synål är stört omöjligt.

Hur kan jag ha köpt en packe broderinålar och sen bara använt en och resten... Slängt dem? Gett bort dem? Fått dem tjuvade av någon broderitokig i min närhet?

Och inte finns det rätt sorts nålar att köpa i närområdet, så då behöver jag ge mig iväg åtminstone nån tunnelbanestation bort. Och jag är ju sjuuuuk.

Får väl lägga projektet som nu måste sys i åt sidan, inte som att det inte finns annat jag vill göra. Men det här är lite tidskänsligt så hade sett fram emot att få det gjort nu. Det är dessutom ett lite roligt projekt. Håhåjaja.

Så jag saknar nålar. Vad jag däremot har är stickor. Vilket känns bra, för vad är väl mer frustrerande än att komma hem med nytt garn och sakna rätt sorts stickor? Jag har ett set med Addi click rundstickor i storlek från sisådär 3,5 upp till 7-8 nånstans som jag använder till nästan allt. De är lätta och sköna att hålla i och inte alltför glidiga. Jag har inte alla de storlekar på strumpstickor som jag skulle vilja ha, men där gäller det att göra lite mer research. Förut körde jag på KnitPro Symfonie, men de har en tendens att spricka sönder så även om jag älskar trästickor så... nej. Bara nej. Kolfibervarianten Karbonz är en ny bekantskap som jag ännu inte hittat något större fel på, kanske blir det dem jag byter till. Synd bara att de är så hiskeligt dyra.

Och ungefär här kommer jag på att jag verkligen borde styra upp min garnstash. Jag borde bli bättre på att ge bort saker jag stickat som jag ändå inte tänkt använda själv och jag borde ordna mer plats åt mina garner. Som det är nu väller det över alla bräddar och inte ens jag tycker att det är lite kul. Hur det är för den icke handarbetande delen av det här hushållet vill jag helst inte tänka på.

Men jag vet inte hur, och jag vet inte var. Och jag vet inte hur jag skulle orka, för jag är ju faktiskt sjuuuk.

Knäck it

Det bästa med att sticka, eller handarbete över huvud taget, är inte att göra klart. Well, det är näst bäst. (Jag är hyfsat dålig på att göra klart.) Jag är riktigt bra på att börja på nya projekt, och det bästa är när man knäcker koden.

Man tittar på ett nytt mönster, skaffar alla nödvändiga delar, garn och stickor i rätt tjocklek och eventuella markörer och annat. Gör en provlapp om man är lagd åt det hållet. Man börjar så sakteliga sticka. Lägga upp maskor, hela den biten. I början, speciellt om det är ett halvkomplicerat mönster med mycket spets, så går det långsamt, man är tvungen att läsa innantill mest hela tiden, och räknaräknaräkna. Men så plötsligt så lossnar det. Man *förstår* hur det är tänkt, man förstår hur det hänger ihop. Och efter det, eller åtminstone fram till nästa del, så har man bara mönstret som ett stöd för minnet. Man behöver inte läsa innantill. Det flyter på. Koden är knäckt.

Det är det bästa med att sticka.

En dag för nya små saker

Idag har jag gjort två saker som jag aldrig gjort förr.

För det första testade jag den här avslappningsappen. Inte så dumt alls faktiskt, jag kommer nog göra tid för den då och då. Ledda avslappningsövningar är verkligen inget nytt, men jag gillar hur den här verkar använda sig av både röst och musik för att få en att slappna av. Jag känner inte till Yoga Nidra sen tidigare, men tycks vara bra skit. Jag kände mig inte alls lika lättretlig efteråt, och dessutom inte så uppsnurrad i kroppen. Mission accomplished, liksom.

Det andra var att jag blockade en virkad bomullspryl. Normalt brukar jag inte tycka att mina virkade alster behöver det, men nu tyckte jag att det kunde vara läge att iallafall testa. Bomull blockas inte som ull har jag förstått, och jag var lite nyfiken på hur materialet skulle reagera på ånga. Ja, jag är van vid att blocka innebär blöta ner och nåla upp och sen låta torka. Icke så bomull. Nåla upp, täck över med fuktig handduk och så fram med strykjärnet!

Ehrm, det var nog första gången på flera år som jag fick användning för det, jag brukar inte stryka mina kläder... När J som varit ute kom hem och fick se strykjärnet stå framme fick jag en väldigt misstänksam blick.

Men det gick fint. Man kan tydligen med fördel vara försiktig med att trycka med strykjärnet, det är främst ångan man vill åt så kan räcka att inte ens låta järnet vidröra handduken. Jag vet inte om jag var mer försiktig än nödvändigt, men jag tyckte allt att jag fick lite mer styrsel på prylen som resultat. Yay för det.

Åttonde

Näe hörni, nu pratar vi om något annat. Något roligare. Som till exempel... Handarbete. Ja!

Det går inte att följa mig på instagram utan att förstå att jag stickar och virkar en del. Jag är kanske inte den mest avancerade stickaren eller den snabbaste, men jag har hållit på väldigt länge. Jag gillar att ha något för händer både hemma i "TV"-soffan och på jobbet när arbetsbelastningen tillåter. Det är lugnande, rensar huvudet samtidigt som man skapar något som förhoppningsvis går att använda. Jag älskar att se en enda lång tråd av garn förvandlas till en mössa, eller en sjal, eller ett överkast.

Något som jag dock inte gjort är att hänga speciellt mycket på Ravelry, som är THE place to be vad gäller sociala media för handarbete . Jag har ett konto men har inte bekymrat mig med att använda det. Där finns hur mycket resurser att använda som helst, långt utöver att posta bilder på sina alster och hitta nya mönster.

Jag är sugen på att ändra lite på det. Bli lite mer aktiv.

I höstas deltog jag i min första mkal - Mystery Knit ALong. Det säger väl något att jag länge inte hade en aning om vad det är för något. En designer, mönstermakare, släpper ett nytt mönster, men gör det en liten bit åt gången enligt ett på förhand fastställt schema. Så som stickare har man ingen aning om hur slutresultatet kommer se ut, bara vad för sorts grej det ska bli och vilken sorts garn och vilka stickor man kommer behöva under resans gång. Och  så stickar man, samtidigt. Det är kul! Så socialt det nu kan bli med det egna projektet utan att nödvändigtvis träffa de andra deltagarna. Lagom för en introvert person som undertecknad.

Just nu är jag involverad i två stycken mkals, men båda två får ligga till sig nu under musikalpremiärveckan, vilket innebär att jag halkar efter men så får det bli, det är inte hela världen. Det är två stycken sjalar, en som kallas Mad Tea Party och såklart är inspirerad av Alice i Underlandet, och så en som kallas Fight The Fairies och drar inspiration från tv-serien Supernatural.

Jag gillar att jag själv kan välja hur involverad jag vill vara. Just nu funkar det väldigt bra att bara hänga i utkanten av diskussionen men ändå få se hur andras alster tar sig och ta del av frågor kring mönstrena. 

Istället har jag nu knåpat igång en virkning, att ha bakom scenen främst faktiskt medan jag väntar på min nästa scen. Lite enklare mönster. Jag tänker inte visa mer än såhär just nu, tanken är att det ska bli en gåva till slut och jag vill ju inte förstöra den potentiella överraskningen. 

Handarbetar du? Vad tycker du om att göra för saker? Gör du saker till dig själv eller vill du hellre ge bort? Tell me!

Laminaria i tid

Jag fick för mig att Laminarian skulle bli klar till Fantastika. Den bara skulle det. Inte för att jag nödvändigtvis ville ha den på mig då eller så, men det kändes rimligt. Några veckor, en sjal. Och så plötsligt blev det början på veckan och jag insåg att, eh, det är Fantastika på FREDAG. Som i, nu på fredag. Och jag hade väldigt mycket sjal kvar att sticka. Hela den långa delikata spetskanten.

Nå, det gick. Jag har hetsstickat varje dag och det är kanske inte det roligaste man kan pyssla med, men nu när den ligger blockad på köksbordet i väntan på att torka och alla trådar är fästa och den är KLAR... Det är en väldigt trevlig känsla. Jag gillar att bli klar med saker. Jag är rätt dålig på det, men när jag nån gång åstadkommer't gillar jag det.

Transient

Imorgon. Jag har tagit ledigt från jobbet. Ska inte göra så mycket på dagen, mer än sova ut och äta långfrukost och kanske göra några ärenden innan det blir dags att åka ut till Dieselverkstan och se vad som finns att se där.

Planen som det känns nu är bara att hänga, ta det lugnt. Lyssna. Titta. Försöka skriva ner de boktitlar som brukar ha en tendens att virvla förbi i bruset under helgen. Jag har inte mer än sneglat på programmet på flera veckor, vi får se vad det blir.