Sju myter om polyamori

Jag följer Poly.Land sedan en tid tillbaka, en riktigt trevlig blogg om polyamori. Rekommenderas! Imorse trillade en särskilt trevlig rubrik in i rss:en, 7 Common Myths About Being Polyamorous.

Jag vet inte hur vanliga de här myterna egentligen är. I min värld tycker jag att det pratas rätt mycket om just de här sakerna så fort poly kommer på tal, men det är väl inte alla som pratar om sånt till vardags kanske? Hur som helst, jag tänker att vi kan ta hål på de här myterna lite till, så jag norpar skamlöst listan.

1. När du är polyamorös letar du alltid efter nya partners.

Alltså, gu' nej. Orka. Och ha tid! För mig åtminstone handlar det om att vara öppen för att känslor kan utvecklas. Att låta varje relation vara som den är, att inte försöka tvinga in varje människa jag möter i ett förutbestämt fack. Och även om man teoretiskt kan ha känslor för jättemånga samtidigt så har åtminstone inte jag tid för fler än en handfull. :P

2. Alla som är poly är också bisexuella.

Visst, jag är det, och det är knappast ovanligt. Men det finns självklart gott om straighta och gay polysar också. 

3. Du kan bara kalla dig poly om du faktiskt har flera förhållanden på en gång.

Um. Precis som man bara kan vara gay om man är ihop med någon av samma kön? Och straight om man är ihop med någon av motsatt kön? Och när man blir singel sååå...? Blir man asexuell då, eller hur funkar det?

4. Om du bara har tillfälliga hookups är du inte polyamorös.

Jag personligen bygger gärna långa relationer, är rätt ointresserad av one night stands. Men se punkt ett, jag ser inget fel med att ha ett om tillfälle och intresse skulle uppstå. En flört kan vara lika mycket poly som ett tjugofemårigt förhållande med hus och barn och Volvo.

5. Polyamori är bara något som män lurar kvinnor till för att få ha mer sex.

Ehm. Bwahahaha! (Borde kanske inte skratta åt det, men detta är så verklighetsfrånvänt att jag bara inte vet hur annars jag ska reagera...)

6. Alla som är poly är kinky också.

Man kan vara det, men måste absolut inte. Poly och kink går väl ihop. Men man kan absolut vara hur vanilj som helst, och ändå få kalla sig polyamorös. Lovar.

7. Om du är polyamorös blir du inte svartsjuk.

Igen, bwahaha! Eh, nej. Bara nej. Vill nog påstå att de allra allra flesta känner svartsjuka då och då. Frågan är hur man hanterar det. Att skylla sin svartsjuka på någon annans beteende är i min ringa mening inte vidare produktivt. Fundera istället på vad den osäkerheten kommer ifrån och vad du kan göra för att känna dig trygg.

Liten utmaning muntrar upp

Året går mot sitt slut, och med det inte så mycket lusten att sammanfatta som lusten att göra nytt och börja på saker. Det kommer väl en sammanfattning också vad det lider i form av årsmeme, men det som nu har fångat mitt intresse är TBR Triple Dog Dare. TBR står i det här fallet för To Be Read, Att Läsa.

Jag har tillbringat en hel del tid på sistone med att snegla på läsarutmaningen på GoodReads. Jag sa i början av året att jag skulle försöka läsa femtiotvå böcker under året, nu har jag justerat ner det till femtio för att säkert kunna klara av det. Femtio böcker på ett år är ändå inte fy skam så jag är nöjd. Ska bara ta de två sista nu innan årsskiftet och räknar med att sätta femtio böcker som mål nästa år igen.
Minns inte hur min Att Läsa-lista såg ut för ett år sedan men jag är rätt säker på att den är betydligt mycket längre nu. Nittionio böcker, undrans om den kommer masa sig över hundrastrecket snart? Funderade på om jag borde försöka begränsa mig eller den på något vis, det vore ju trist om den bara blev längre och längre och lääängre utan att någonsin betas av. Samtidigt vill jag ju inte att om något intressant dyker upp så ska jag känna mig tvingad att *inte* notera den, jag använder den lite som en kom-ihåg-lista. Enter: TBR Triple Dog Dare.

Mellan första januari och första april nästa år ämnar jag läsa dels böcker från min Att Läsa-lista, dels från min fysiska hög av pappersböcker som har huserat på mitt skrivbord de senaste åren, undantaget bokklubbsböcker. Med lite tur kommer både pappersböckerna vara färre och Att Läsa-listan lite kortare när det blir april.

Det känns görligt, tre månader är en rätt lång tidsperiod men inte sådär jävellång att man ledsnar. Förhoppningsvis.

Hur tänker ni, har ni Att Läsa-listor och högar av böcker liggande hemma som ni bara inte kommit er för med att plocka upp än?

En lista och kongresspepp

 Åh herregud.

Jag är ingen list-människa direkt. Jag gör sällan listor menar jag, förutom tydligen när det gäller att lista böcker jag vill läsa. Uppenbarligen är det det bästa som finns, för efter att ha funderat lite över hur många serier jag har påbörjat men inte avslutat de senaste åren fick jag ett ryck och sammanställde alla de böcker som är kvar. Jag fick ihop åttiotre stycken. Åttiotre olästa böcker, visserligen av varierande genre och längd och så, men ändå. Om jag inte läser någon endaste ny bok på sisådär två år så kan jag ta mig ikapp den listan.

Mm, kommer nog inte att hända.

Nå, en del vill jag verkligen ta itu med och kommer definitivt att göra det vid tillfälle. Men om det inte uppfinns en klon som kan gå och arbeta åt mig, och laga mat åt mig och sova åt mig och träffa mina vänner åt mig och titta på TV-serier åt mig, så får det nog bli ett sporadiskt avbetande när andan faller på. Gott så, det är knappast ett självändamål att läsa allt. Snarare ska jag nog använda det där dokumentet som inspiration. Inte så att jag på något sätt saknar böcker att plocka upp så snart en tar slut, men. Ja. Ni vet. Inspiration.


Det börjar närma sig Fantastika så smått förresten. SF- och fantasykongress i Stockholm, av fans för fans. Årets sociala händelse för mig, tror jag. Ser verkligen jättemycket fram emot det, att hänga med folk, lyssna på paneldiskussioner, kändisspotta författare och annat fint folk, dricka öl.  En blir ju tveklöst helt slutkörd av en hel helgs flängande men det kommer vara värt det, så värt det. Om jag dessutom kan betvinga blygseln och faktiskt slå mig i slang med folk mer än jag gjort förr om åren så win på det, men jag har en känsla av att jag brukar säga det och det brukar inte riktigt bli så. Litegrann, men inte mycket.

Jo Walton, en av hedersgästerna, verkar vara en särdeles skärpt person så henne ser jag fram emot att lyssna på speciellt. Hon vann både en Nebula och en Hugo förra året för sin roman Among Others.

En snabb kik på programmet som redan finns i en preliminär version på hemsidan ger insikt om att jag verkligen hade haft behov av den där klonen, för det är såklart flera parallella programspår och samtliga punkter ser intressanta ut. Och man ska ju som sagt hinna hänga lite med folk också. Och dricka öl förstås, öl är viktigt. Japp.